Dolomiterna 26

 Måndag

Ulli skjutsade mig till Gullmarsplan där Ziad väntade med bilen klockan 06:45. Vi kom till Arlanda ca 07:20 och efter att ha hittat parkering gick det smidigt att komma förbi säkerheten. Vi tog en kaffe på ett café och jag åt min medtagna frukost i form av ägg, apelsin och en macka.

Planet kom iväg lite sent och jag försökte sova eftersom jag sov dåligt kvällen innan, men det var omöjligt. Landningen blev också försenad på grund av en olycka som skett på Linate, flygplatsen i Milano. Sen strulade det med flygbussen och det tog tid att få hyrbilen. Men till slut kom vi iväg runt halv två.

Vi tog autostrada till Venedig och vek sedan av upp mot Dolomiterna i riktning mot Cortina d’Ampezzo. Autostradan var vansinnigt tråkig, platt, man såg ingenting och dyrt som fan var det att köra på den. Vi stannade en gång för lunch på en Q8-mack, en tagliatelle med ragu. Det smakade helt okej då vi var utsvultna. Vi stannade en gång till för toabesök och en glass. Men bilresan var riktigt dryg och det kändes som en evighet, men till slut kom vi fram fem i sju.

Värdinnan Chiara väntade på oss och gav oss information om frukost och sedan nyckeln till rummet. Rummet var fräscht men har ingen ac och vetter mot vägen precis utanför. 

Vi bar in grejerna och gick sedan direkt till sportbutiken dit jag ringde och bokade via ferrata lanyard åt oss. Vi kollade sedan recensioner på de restauranger som finns och valde Mikes Grill som fått bra betyg och det var vansinnigt bra. Tog 300 gram Black Angus rib eye och Ziad tog lamm racks. Till det tog vi en varsin öl.

Vi gick sedan hemåt men stannade på en bar på vägen och tog en öl till och Ziad beställde in en pizza. Jag var tokmätt men smakade 2 skivor av pizzan. Vi gick sedan hem och var i rummet vid halv tio. Vi gjorde oss i ordning och jag somnade vid 22.

 

Tisdag

Vaknade 06:55 efter en natt med dålig sömn. Tog en snabb dusch och gick sedan ner till frukosten. Den var liten men hade allt jag ville ha. Yoghurt, juice, kaffe, smörgås och ägg. Ziad kom en stund senare. Han har inte så stor frukostaptit. 

Vi gick sedan upp till affären vid åtta och köpte frukt och bröd med ost och skinka. Vatten fyllde vi på i fontänen utanför. Vi gick sedan till linbanan och köpte en tur och retur upp till Porta Vescovo. Linbanan gick i tid 08:30 och gick snabbt.

Det var varmt uppe på toppen på 2500 m och jag förstod att det skulle bli en svettig dag. Att marschera till Via Ferrata delle Trincee höjde pulsen och fick igång svettningen. Det var några före oss, men vi kom före nästan alla andra. Första sektionen lovade gott, tog höjd direkt och det var klättring, men sedan blev det väldigt lite riktig klättring. Så det var faktiskt mer exponerat och tufft i Pyreneerna förra året, men utsikten här var antagligen yppersta världsklass. Fantastiska vyer, Dolomiterna är så ofantligt vackert men går tyvärr inte att visa med bild eller film, man måste uppleva det. Fantastiska unika berg åt alla håll man tittar. Ferrata hade en massa grottor och värn från första världskriget som var häftiga att se och helt otroligt hur de grävde ut tunnlar på toppen av bergen.

Det tog längre tid än vad vi hade räknat med då vi började klättra vid 9:15 och tog liften ner igen vid 15:15. På vägen tillbaka så åt vi lunch på Rifugio Padon. Det blev en lasagne och en radler, Jättegott. Vi höll på att missa restaurangen, men en ungersk kille som vi stötte på några gånger på Ferratan frågade om vi ville ta en öl, och vi nappade då vi var vansinnigt törstiga. Vandringen tillbaka till linbanan var brutal, uppför och ohyggligt varm. Måste ha tappat flera liter vätska.

När vi kom ner till Arabba lämnade vi grejerna på rummet och bytte sedan snabbt om innan vi satte oss i bilen och åkte till Cortina d’Ampezzo ca en timme bort. Det var det enda stället i närheten med en klätterbutik. Jag behövde köpa kilar då planen imorgon är att klättra en multipitch trad led. Fantastisk bilresa och vi åkte förbi berget vi ska klättra imorgon som heter Sass de stria. Klippan såg brutalt ut. Cortina påminde om Chamonix, mycket rika människor och en väldigt fin stad. Butiken hade det jag behövde och vi gick sedan och tog en cappuccino och en cheesecake innan vi åkte hemåt igen. Det var för övrigt kaos att hitta parkering, men vi hade tur. När vi skulle åka hem visade Google oss någon otroligt märklig väg som visade sig vara en fantasi och vi fick vända innan den visade rätt väg igen. Återigen fick vi glutta på väggen vi ska bestiga, vilket inger respekt, och tankarna skulle sätta igång senare på kvällen.

När vi kom hem tog vi en dusch och bytte om innan vi gick upp till centrum. Där var den restaurangen vi siktar in oss på fullbokad. Vi gick över gatan till stället där Ziad hade en pizza igår och beställde en varsin cotleta milanese och en cola. Vi blev kortvariga och gick ner till rummet där vi packade inför morgondagens klättring. Vi bestämde även att vi drar till Milano direkt efter klättringen, så jag bokade in oss på Art Hotel Navigli, samma hotell jag och Ulli bodde på i höstas. Vi gick igenom lite kommandon osv. Inför morgondagen innan vi släckte vid halv elva.

Onsdag 

Egentligen borde vi ha åkt från boendet klockan 06 för att få bra parkering och slippa trängsel på Klippan, men vi behövde lämna tillbaka via ferrata-utrustningen och butiken öppnade 08:30. Då hann vi äta frukost och köpa lunch i lugn och ro, så vi ställde klockan på 07:00. Vi åt, betalade för boendet och lastade bilen med all vår packning. Vi handlade sen samma lunch som igår på affären och fick sedan vänta i 20 min innan sportbutiken öppnade. 

Bilfärden till Klippan "Sass de stria" tog ca 30 minuter och vi körde bara pepplåtar som “No Easy Way Out” från Rocky-filmen för att bli laddade. Vi hittade en parkeringsplats där jag trodde man skulle stå och vi packade ut det vi skulle ha med. Vi började vandra på stigen som gick brant uppför mot insteget till klätterleden. Lite svårt att veta exakt var insteget var, för det fanns ingen skyltning, och vi hade bara en beskrivning översatt från tyska, men vi såg andra på väg ovanför oss, så vi chansade på att dom skulle till samma led och gick i deras spår. Efter ett tag börjar Ziad klaga på sitt knä,”jag har så jävla ont, jag kan inte stå på det!”. Jag ignorerade honom först, men frågade sen, då han gick så långsamt, om han hade brutit knäet, vilket han inte hade. Då sa jag åt honom att han skulle bita ihop, och sen hörde jag inget mer förrän efter att han erkände att han var skräckslagen och att hans hjärna hade letat efter orsaker till att avbryta. Hahaha.

När vi kom till insteget var det flera replag ovanför oss på leden och ett replag skulle ge sig iväg och vi stod efter dem i kön. Vi riggade på oss selarna, hjälm och utrustning. Medan vi höll på kom två replag till, varav det ena var ett ungt tyskt par som vi pratade lite med. Han delade med sig av en bättre bild på leden än den vi hade.

Till slut var det min tur att ge mig iväg som försteman och jag klättrade alldeles för långt och förbi första ankaret, så jag fick bygga ett ankare på en hylla en bit ovanför. Klippan var väldigt olik klipporna i Sverige, och det fanns knappt några sprickor i själva berget. Utan säkringar fick man göra med slingor runt klippblock samt i sprickor som bildas mellan olika klippblock, och de är inte jämna, så det var både svårt att hitta och placera kilar och kammar. Men jag lyckades bygga ett bra ankare på tre punkter och kunde säkra mig själv och Ziad när han klättrade upp. Han plockade med sig de säkringar jag satte längs vägen och det var kaos på hans sele när han kom upp. Han var märkbart tagen av situationen, men det blev bättre efter pitch 2.

Vid andra ankaret hörde jag en massa skrik på tyska nedanför. Lät helt galet, Några var riktigt förbannade på varandra. Tydligen var det en äldre bergsguide med sin klient som hade trängt sig före alla andra och bara börjat klättra. Den unga tysken hade blivit skogstokig. Gubben kom snabbt upp till mitt ankare. Han säkrade sig inte utan klättrade free solo till varje ankare, där han drog upp sin klient. Han hade nog klättrat den här leden hundratals gånger och var som en get. Jag släppte förbi dem och försökte sedan se deras vägval resten av klättringen. Vid den pitchen blev det dessutom strul när jag skulle dra upp repet på grund av att  Ziad hade dålig koll på repet och släppt iväg en knut, så knuten for upp och fastnade i en säkring. Ziad fick klättra en bit med slack för att lösa upp situationen. Jag hade ingen koll alls på vad som skedde utan fick veta sen. Men inte bra! Nu var klättringen i sig enkel, så det gick utan större risk. 

Klättringen tog nästan 4 timmar, 8 pitcher och 220 höjdmeter. Vi  startade ca 10:45 och var på toppen 14:45. Klättringen var som sagt enkel, grad 5- som högst, men vissa ställen var exponerade med hela höjden under sig. Men hela tiden fanns bra grepp och fästen för fötter. Det svåra var för mig som försteman att hitta rätt väg och sätta mina egna säkringar. Det var otroligt kul och en skön känsla när vi var klara.

Det tog nästan en timme att gå ned till bilen då man gick ned på andra sidan och genom en massa skyttevärn från första världskriget. Jag bytte snabbt kläder och klunkade i mig en liter vatten, hade bara med mig en liter under klättringen och var riktigt törstig. Jag tog förarsätet och vi satte kurs mot Milano. Klockan var strax innan 4 och beräknad ankomsttid var 20:50 enligt Google. 

Vi åkte samma väg som i måndags till en början, men vek sedan av på en annan väg som var små landsvägar ute i ingenstans. Segt, gick inte att köra snabbare än bilarna framför. När vi till slut kom till autostradan så bytte vi och Ziad körde. Han blåste på rejält och var uppe i 180 då och då, så vi anlände med ett stopp för tankning 20:25. Vi hade solen rakt framför oss, så vi fick ett par snabba glimtar av solförmörkelsen.

När vi checkade in så fanns inte min redan betalda bokning, det visade sig att det var nästa onsdag som blivit bokad men det löste sig ändå, dom hade rum och gjorde om bokningen. Vi kastade in grejerna och tog varsin snabb dusch innan vi gled ner till kanalen i Navigli som bara är runt hörnet. Vi var sugna på Osso Bocco och gick till en restaurang på andra sidan kanalen som jag har ätit på förut och gillade. Vi tog en varsin öl till maten och det var gott, Vi var utsvultna och dödströtta. Vi var inte sugna på någon bar så vi strosade lite men gick tillbaka mot hotellet rätt omgående. Ziad var mer hungrig, så han ville prova en sån pizza jag hade pratat om och vi gick in och fick bord. Klockan var strax efter tio och jag beställde också en pizza, inte för att jag var hungrig, men jag kunde inte tänka mig att titta på när Ziad åt en supergod pizza framför mig. Den var lika god som jag kom ihåg och Ziad höll med. Vi gick sen upp på rummet där vi kollade på kort och filmer och googlade innan vi släckte vid 24.

Torsdag

Vaknade runt halv åtta efter en god natts sömn. Låg och fipplade med telefonen i en timme innan vi var redo för frukost. Pizzan igår gjorde så att jag inte var superhungrig. Frukosten är bra på det hotellet, så jag blev belåten. Vi slappade en stund till innan vi packade väskorna och checkade ut vid 10:20. Bilresan till Linate tog bara ca 20 minuter och det gick smidigt att lämna tillbaka bilen. Inga problem på flygplatsen och vid kvart i 12 tog vi en burgare innan vi letade upp gaten som boardade nästan direkt vi dök upp. Flygresan hem var helt odramatisk och vi var vid bilen vid 16. Tyvärr tog det en och en halv tille till Gullmarsplan där Ulli väntade, det var riktigt jobbiga köer.

Kreta 26, Dag 8

Jag ställde klockan på 06:30 då jag ville gå en vandringsled runt Chiliomoudou som är grannbyn söderut och sedan neråt norrut ner till Stilos för att sedan gå brant uppför tillbaka till Samonas. Jag och Ulli gick leden en morgon för två år sedan och jag var sugen på något jobbigt. Tanken var att Ulli skulle hänga på och vika av och gå uppför vägen till Samonas och jag skulle fortsätta ner själv till Stilos men när klockan ringde så var hon inte alls sugen. Jag började klä på mig, sa ingenting och förstod att om jag sa "kom igen nu" så hade hon hängt på men jag höll tyst och efter en stund så sa hon att hon hoppar promenaden. Det var ok för mig för jag var sugen att gå på hårt.

Jag kom iväg 06:35 och travade på hårt, hade en nektarin i byxfickan och en liter vatten i handen som backup. Jag hade laddat ner en app så jag kunde se exakt hur jag skulle gå men leden är märkt och jag kom ihåg den så den hade inte behövts. Efter ca 20 minuter började jag spekulera hur lång tid rundan skulle ta och gissade på 1:40, Solen höll precis på att gå upp så det var behagligt väder. Det gick snabbt och bra men blev oerhört slitsamt i stigningen upp till Samonas då solen också hade gått upp och gassade. Jag såg när stigningen att jag skulle klara rundan under 1:30 om jag köttade på och då fanns inga ursäkter. Fick maxpuls några gånger och behövde stanna till 3 gånger för att få ner pulsen samt att få i mig nektarinen för lite energi och var totalt plaskvåt när jag kom fram på 1:28.

Ett av det nya paret fick frukosten uppdukad när jag kom och jag sa ett trevlig Goodmorning men blev totalt ignorerad, tror att dom var spaniorer eller portugiser men hörde dom prata engelska med Konstantino så ett god morgon hade dom kunnat svara på, Skönt att vi drar idag. Ulli låg fortfarande och drog sig i sängen men kom ner och släppte in mig då jag sms:ade. 

Jag bytte om till badkläder och gick sedan ner och duschade av mig innan jag tog ett uppfriskande morgondopp i poolen. Sen gick jag tillbaks upp till huset och Karma hade nu också vaknat och ville äta frukost med oss så vi fixade frullen och åt den inomhus som vanligt. Karma deklarerade att hon inte skulle bada idag trots att jag påpekade att vi köpt badkorvar. Ingen ide att tjata så jag bloggade klart och gick sedan ner till poolen och lade mig. Efter en stund kom Ulli och Karma, kul så vi hade kul i poolen och körde vår prick-kastar tävling. Karma slog nytt världsekord och fick 10 poäng, bräckte alltså mitt gamla rekord på 9 poäng. Jag lyckades tangera 10 poäng men hon var först att nå drömgränsen på 2 siffrigt och skall för evigt minnas som den största genom tiderna i sportens historia, dvs The GOAT.

Vid halv tolv rundade vi av och gick upp till huset för att i lugn och ro duscha, packa och göra lunch. Jag gjorde en Carbonara och till den gjorde Ulli en liten grekisk sallad. Skönt att inte stressa, vi hann diska upp och städa till så gott vi kunde och vid 13:30 packade vi bilen och sa adjö till Konstantino. Vi fick en liten kylskåps magent souvenir så nu har vi 2 stycken med olika motiv över Samonas.

Eftersom flyget skulle gå 23:15 och vi skulle lämna bilen senast 20:00 så var planen att köra med bilen längs fina vägar uppe i bergen mot Samaria Gorge entrén och ta dagen som det kom. Vi körde småvägarna över bergen mot Chania istället för "motorvägen" för att få se lite nytt. Jättefina vägar och vi åkte sedan genom södra utkanterna av Chania västerut innan vi vek av söderut upp mot bergen igen. Strax innan vi åkte förbi Botanical Garden Of Crete så åkte vi börbi en liten taverna som såg mysig ut och vi vände och åkte tillbaks då vi var sugna på kaffe och fika. Jättefint ställe som låg i en apelsin odling och dom hade även citron och lime träd. Dom sålde en massa olika produkter från citrusträden som färkpressad juice, marmelad, honung osv. Vi beställde in 2st frappe med glass och en apelsinkaka som jag och Ulli delade på samt en citron lemonad samt en kreta crepe med honung till Karma. När jag skulle betala så fungerade inte kortterminalen och jag hade inga cash. Han bad mig vänta då dom skulle hämta en kortteminal från grannen, jag fattade inte riktigt vad han försökte förklara men tror han försökte säga att det blev strul nu att använda en annan betal terminal med kvitton osv, han snackade om internet också men jag vet inte hur det var relaterat riktigt hur som helst fick vi vänta i 10 minuter och vi satt och dividerade om vi skulle åka vidare och lämna pant då vi skulle åka tillbaks samma väg men innan vi hann agera så gick det att pröjsa.

Vi åkte vidare och landskapet är fantastiskt på dom små kringliga vägarna upp upp upp. På ett ställe lät bilen märkligt och jag blev lite orolig att vi fått punktering då det även var en varning sedan tidigare om lågt lufttryck i bilen. Men ljudet försvann och kom tillbaka på exakt samma sträcka på tillbakavägen så det var något osynligt med asfalten som måste orsakat det. Vi kom upp till entrén av Samaria ravinen på 1100 meters höjd strax före klockan 16. Det var väldigt fint där och man kunde se hur djup ravinen var och hur den vred sig en båge ner mot havet. Hade ju säker varit kul att gå men den tar 6 timmar och sedan måste man åka båt samt buss upp till starten igen för att hämta bilen så man hade offrat en heldag på det.

Vi bestämde oss för att åka till ett ställe vid havet på halvön bortom Chania där flygplatsen ligger för att hänga dom sista timmarna och äta middag innan vi skulle lämna tillbaka hyrbilen vid 20:00. Så vi åkte samma väg tillbaka och nu blev ju samma väg helt annorlunda när man plötligt såg neråt och kusten framför sig. Vi stannade till i en bergsby som heter Lakkoi för lite kort då den var fantastiskt fin. 

Vi kom fram till Loutraki Beach vid 17:30 och parkerade bilen på en stor strandparkering. Det kostade 4 Euro men man kunde bara betala med cash vilket jag endast hade 2 Euro i fickan. Jag frågade snubben i luckan om det inte gick att betala med kort och han sa att det är ok, pay next time! Vi gick ner på beachen strax nedaför parkeringen och den var fullpackad med besökare. Det låg två stycken restauranger och vi valde först den ena som hade sushi och en icke fiskrätt men det visade sig att kycklingen var slut så vi fick gå till dena andra restaurangen istället och där fanns ett större utbud. Vi såg nästan bara Greker så vi antog att beachen är lokalbefolkningens ställe där dom badar och umgås. Vi beställde in 2st pork souvlaki samt en grekisk sallad som vi delade på. Vi beställde även efterrätt i form av tiramisu och en strawberry cheescake. Jättegod mat och ett skönt sista avslappnat häng i trevlig miljö. 

Utanför restaurangen fanna en kvinna som sålde lite smycken och Karma köpte en döskallering till en av sina kompisar för 15 Euro. Vid 19:20 körde vi till Alamo biluthyrning och lämnade bilen efter vi hade tankat upp den fullt på macken precis bredvid. Karma såg till att våra telefoner rensades från bilens blåtand. Återlämningen gick snabbt och smidigt och vi fick direkt plats i en shuttlebus som tog oss till flygplatsen där vi nu var 3 timmar innan utsatt tid. Det gick inte att checka in förrän 2 timmar innan men vi hittade en bänk där vi kunde sitta. Vi var först i könt när det gick att checka in och allt gick sedan smidigt in till gaten. Vi handlade lite i taxfreen, bland annat en flaska Zacapa rom.

Flyget kom iväg något försenat vid 23:30 men det flögs in och vi landade på utsatt tid 02:15 lokal Svensk tid. Flygresan var skitjobbig då man var svintrött men kunde inte somna in då man satt så otroligt obekvämt men det var vara knappt 4 timmar så det var inga problem att uthärda. På Arlande och benstocken flöt allt otroligt bra, vi fick väskorna snabbt, vi kom precis med bussen till benstocken med passagerare från ett annat flyg. Resan hem gick också utan problem då det var vi och taxibilar ute på vägarna. Vi var hemma nästan prick 04:00. Borstade tänderna och hoppade direkt i säng men förhoppning att få sova till 10.