Kebnekajse Weekend Dag 3

Jag sov som en stock och vaknade först vid sextiden. Lyckades somna om igen och steg upp strax före sju för att göra frukost och börja packa ner tältet i lugn och ro. Vi hade beslutat att Jocke och jag skulle gå tillsammans till Nikkaluokta och så skulle han skjutsa mig till Kiruna flygplats istället då han hade beslutat för att dra vidare ändå så jag hade inte bråttom iväg till bussen som annars gick 12. Jocke kom ner vid halv nio och jag packade in det sista i ryggsäcken och så gav vi oss iväg efter att ha fyllt på vatten.

Det var återigen en solig varm dag och vi vandrade på i ett lugn tempo då vi inte hade någon brådska och Jocke hade lite ont i knäet. Vid båtstationen stannade vi och fikade kaffe och Jocke drog upp drönaren igen för att filma omgivningarna vid sjön, han hade tagit båten på vägen till Kebnekajse men nu skulle vi gå tillbaks istället. När vi kom till den andra båtstationen så ligger det en restaurang där som heter Enoks och vi beställde en varsin Renhamburgare som var så otroligt gott. Nu var jag rejält hungrig och hade längtat efter ett mål riktigt lagad mat.

Vandringen mellan Enoks och Nikkaluokta gick smärtfritt och vi var framme vid 14. Vi hoppade in hans Volvo och körde mot Kiruna och flygplatsen. Båda blev jättetrötta och vi satt och gäspade ikapp i bilen. Jag blev avsläppt på flygplatsen klockan 15. Jag packade om ryggsäcken och efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen så åt jag en portion med pasta och köttfärssås i kafeterian. Planet skulle gå 17:15 men blev försenat med en halvtimme och vi landade på Arlanda 19. Jag hade ryggan som handbagage och kunde gå raka vägen till Arlanda express som lämnade bara någon minut efter jag stigit på. Bytte till T-Bana och hann precis med 19:38 bussen mot Hemmesta och Ulli stod och väntade på mig med bilen vid Hemmesta vägskäl och jag var hemma strax före åtta.

Kebnekajse Weekend Dag 2

Jag sov inte så bra, blev störd av vandrare som gick förbi och lite ovan med liggunderlag och sovsäck. sömn fick jag men jag vaknade ofta. Jag klev upp vid 04 och kokade upp vatten till kaffe och den frystorkade gröten. Lilla ryggan hade jag packat innan jag lade mig med förstärkningskläder, snacks och vattenflaskor. Vid 04:30 gick jag upp till Jocke som vi hade kommit överens om men det var stendött i hans tält. Jag ropade tyst några gånger men inte ett liv. Jag undrade om han redan gått eller bara låtsades sov och tänkte nästan börja gå då jag hörde något ljud från tältet så jag ruskade på tältet och fick till slut liv i honom. Han hade inte hört larmet och försovit sig. Han hoppade över både kaffe o frukost o rafsade ihop en liten ryggsäck lite ostrukturerat och yr men till slut kom vi iväg en halvtimme senare än planerat vid 05:00.

Första etappen kändes snabb och enkel och tog oss upp till kittelbäcken där man kunde fylla på vatten för sista gången mot toppen vilket vi också gjorde. Jocke drog upp sin drönare och filmade samt tog kort innan vi gick vidare. Jag såg en ensam orange prick uppe på branten vi hade framför oss så vi förstod att vi inte var först ut. Nästa etapp var rejält mycket tyngre och brantare och vi var tvungna att sänka tempot för att inte bli för varma.

Efter två branter var vi uppe på 1700 meter där vi nu brant gick ner 200 meter till kaffedalen för att där fortsätta upp sista branten upp mot toppstugorna och sedan vidare mot den glaciär täckta toppen Sydtoppen på 2095 meter. När vi kommit förbi det brantaste partiet så mötte vi två killar vars väskor vi sett nere i kaffedalen, dom hade varit uppe på toppen och var nu på väg ner. Vid gamla toppstugan så mötte vi en till jättetrevlig man som varit uppe på toppen och sa att vi nu skulle bli ensamma, Så vi blev för dagen besökare nummer 4 & 5.

Nä man kom över sista branten och såg toppen fattade jag ingenting, det skulle vara 30 höjdmeter till men det såg ut som 200. Som tur var så var det en synvilla, toppen var mycket mindre än det såg ut och låg mycket närmre. När vi kom fram till glaciären så snörade vi på oss stegjärnen. Mina fingrar var stelfrusna och det var svårt att fippla med snörningen men fick till det till slut. Sen kastade jag på mig dunjackan och bytte keps mot mössa innan vi stegade upp mot toppen. Vi båda var helt fräscha i kroppen och kände oss hur starka som helst, vi hade hållit ett gott tempo men ändå inte gått på så hårt att vi blivit svettiga.

När vi var nära toppen så gick jag och tittade åt vänster då det dök upp en sån fanatisk utsikt åt det hållet som man inte sett tidigare och när vi var uppe så vred jag på huvudet åt höger och fick en chock, det stupade rakt ner, ett snubbel eller halka skulle tveklöst innebära slutet. Det var en helt sjuk känsla att stå där på en smal smal isig kam med stup åt båda sidorna. Jag sa något om hur sjukt det var till Jocke och han svarade att benen bara darrade på honom.

Vi stannade på toppen en bra stund, helt upprymda och tog kort och bara njöt av situationen. Vädret kunde inte varit bättre, ingen vind och vi kunde se så långt det går med solen som tittade fram genom lite moln. Helt otroligt och att vi också var helt solo utan en människa i sikte på toppen med dom förutsättningar, man tror inte det är sant. 

När vi var mätta så gick vi ner från toppen och Jocke kom på att han ville köra drönaren när han stod på toppen och frågade om det var ok att han gick upp igen vilket det självklart var. Jag väntade medan han ställde sig helt själv på toppen och lät drönares cirkla runt honom och filma. Jag fick se filmen sen, helt fantastisk och nu är jag väldigt sugen på en drönare kan jag säga.

Total spenderade vi lite över en halvtimme på toppen och när vi steg av glaciären och snörde av oss stegjärnen så kom en ensam ung tjej som också skulle få toppen helt för sig själv. När vi började gå nedåt så tittade vi in i toppstugan där man kan söka skydd om det skulle bli storm eller om man måste nöd övernatta och det var grisigt värre. Fullt med skräp och lämnade ölflaskor, champagneflaskor osv. Så jäkla tråkigt att folk inte kan ta hand om sitt eget skräp.

När vi var tillbaks nere vid den gamla toppstugan så började vi möta mer och mer folk som var på väg upp och sedan mötte vi folk hela tiden tills vi nästan var vid trappan ner mot bäcken och då var klockar redan runt ett så dom som var på väg upp då dkulle antingen få vända eller komma tillbaks till fjällstationen väldigt sent på kvällen. Vi stötte på en hel del folk som totalt underskattat att bestiga en topp på 2000 meter i en alpin miljö. Ett par hade en halvliters vattenflaska att dela på två. Dom satt helt färdiga i en brant och vi fick ge dom 1 liter av vårt vatten. Vi fick senare veta att dom blivit evakuerade med helikopter för 8000kr. Det var även mycket folk på väg upp som inte hade stegjärn, några vi pratade med inbillade sig att dom skulle ta sig över till Nordtoppen och ner på andra sidan över glaciären utan vare sig stegjärn eller selar. 

Nedstigningen var rätt dryg och var jobbig för knäna. Jocke fick rejält ont i sitt vänsterknä och vi fick hålla ett ganska lågt tempo. Innan trapporna stannade vi igen ock Jocke drog upp drönaren och filmade dalen på andra sidan, jäkligt coolt att kunna skicka iväg den för att titta på saker man själv inte kan komma åt att se. När vi var vid trapporna kom tjejen från toppen ikapp oss. Vi gjorde följe ner till bäcken och pratade men Jockes knä pallade inte hennes tempo så hon drog ifrån oss strax innan bäcken. Vi hade tomt på vatten då vi hade skänkt bort en liter så vid bäcken fyllde vi på igen och resten av vandringen var bara dryg, man ville vara tillbaks på stationen och ta en öl men det kändes som det aldrig tog slut.

Vi var tillbaks vid fjällstationen vid 15 och det hade tagit 10 timmar upp och ner. Vi kastade av oss grejerna, jag bytte om till shorts då det var klar sol och varmt och så gick vi ner till fjällstugan för att lämna tillbaks stegjärnen och efter det gå till receptionen för att beställa in en öl. Service mottagningen öppnade först 16 så vi gick ner till receptionen direkt  och beställde in en varsin iskall Norrlands Guld på fat. Sällan öl smakar så gott som i såna stunder. Vi satt sedan länge och pratade och delade kort och tog en öl till under tiden. När vi kände oss nöjda och bestämde oss för att gå och lämna stegjärnen så såg vi tjejen som gick om oss satt i en soffa för sig själv så vi började prata med henne igen och hon hette Julia och var 22år från Älta utanför Stockholm. Hon var ute och körde en solovandring för första gången och det var en riktigt tuff och trevlig tjej. Vi pratade på i ett bra tag så när vi till slut gick och lämnade stegjärnen var klockan redan runt 18 och vi fick veta att efter 19 så blev herrarnas bastu en mix bastu och vi snabbade på att hämta handduk och ombyte så man hann basta innan mixed började. Vi köpte en varsin öl till bastun och det riktigt skönt att få basta och ta en dusch.

Efter bastun så gick vi ner till receptionen igen för att köpa en varsin t-shirt och passade på att ta en öl till och sedan blev vi sittandes där i fåtöljerna tills jag råkade kolla på klockan som då var 21:40 och insåg att vi inte ätit middag. Julia höll oss sällskap också så det samtalades om vandringar och upplevelser hela kvällen. Men när klockan var så mycket så insåg vi att det var ingen ide att göra mat utan bara gå och lägga sig så det blev att bara krypa in i tältet och sovsäcken efter en tandborstning. Jag var inte hungrig konstigt nog då jag inte ätit någon lunch heller utan levt på en påse nötblandning och en flapjack på hela dagen.

Kebnekajse Weekend Dag 1

Jag har hela sommaren funderat på att bestiga Kebnekajse men det dök aldrig upp något bra tillfälle. Efter Parga var det dåligt väder och det härjade magsjuka på Kebnekajse fjällstation. Jag började jobba den 14e och bestämde mig att ta ledigt på fredagen den 18e och åka upp till Kebnekajse för bestigning på Lördagen och åter på Söndagen. Det stod även på STFs hemsida att fjällstationen skulle vara tillbaks i drift igen som vanligt igen från och med den 18e efter magsjuke utbrottet som hade härjat. Jag bokade ingenting förrän Onsdag kväll då väderprognosen fortfarande såg bra ut. Jag bokade SAS flyg från Arlanda till Kiruna 08:30 och buss från Kiruna till Nikkaluokta och skulle vara framme vid 11:35. När allt var bokat och klart så meddelade jag jobbet att jag tog ut en semesterdag på fredagen och det var inga problem.

Jag ställde klockan på 04:30 på fredagen så jag kunde dricka kaffe och hinna gå på toa i lugn och ro innan jag tog första bussen från Kopparmora klockan 05:35. Vid slussen bytte jag till T-Bana och åkte två stationer till T-Centralen där jag hann med Arlanda expressen som gick 06:35. Strax före sju var jag framme på Terminal 5 och gick rätt genom säkerhetskontrollen med min fullpackade rygga på 55 liter. Fick plats med all utrustning i ryggsäcken bland annat tält, liggunderlag, sovsäck, kläder, proviant, gasköket osv. Skönt att kunna ta det som handbagage. Flyget var lite försenat men dom flög in det och vi landade i Kiruna strax före kl. 10.

Flygplatsen är pytteliten och jag var ute vid busshållplatsen på några minuter. Vädret var soligt och ca 15 grader. När jag stod och väntade på bussen som skulle gå vid 10:30 så började jag prata med en fascinerande Amerikan som hette Eli. Han var lite äldre än mig och från Nevada och jobbade inom US Airforce. Han var otroligt berest och väldigt trevlig att prata med. Han skulle gå ner till Sarek och vandra i Lappland i 10 dygn och var väldigt förväntansfull. Bussen kom och åkte på utsatt tid, vi satt bredvid varandra och pratade hela vägen till Nikkaluokta som tog en timme.

När vi kom fram så sa jag adjö till Eli och gick in på restaurangen/butiken och köpte en liten gasolflaska på 90g så jag kan laga mat, kunde ju inte ta med någon på flyget. Efter det så tog jag en lunch på restaurangen, en wrap med pulled älg med lingon och friterade svamp chips. Den var fantastiskt god och satt perfekt då jag var rejält hungrig.

Efter lunchen packade jag om ryggan och gav mig sedan av mot Kebnekajse fjällstation som var ca 19km bort. Jag uppskattade att det skulle ta ca 4 timmar med min packning på 14kg. Jag gick på och tyckte det var väldigt vacker natur. Första delen var en rejäl grus-stig och mkt små björkskog. Man såg bergen framför och på sidorna då man går in i en dalgång. Jag stannade vid den första forsen jag passerade och fyllde min vattenflaska, gud så gott vatten.

Efter ett tag så kom jag fram till sjön Låddjujävri där Enoks restaurang också ligger. Jag såg Eli som stod och väntade på båten som tog en över sjön för 450kr, man tjänar 5km på att ta båten men jag stegade vidare. Stigen blev nu mer stenig och lite med kuperad, lite mer myrar och jag pinnade på i rask takt. Jag mötte en hel del vandrare och gick även om många på väg åt samma håll. 

Cirka en timme senare var jag framme där båten anlände och strax efter så kom jag ikapp Eli som jag hälsade på innan jag stegade på och lämnade honom bakom mig. Följande etapp innebar lite mer stigning och bergen tornade upp sig runtomkring. Det var soligt och varmt och jag blev sjöblöt av svett så med några kilometer kvar till fjällstationen så bestämde jag mig för att stanna och byta kläder till shorts och en ren t-shorts. Dom svettiga kläderna hängde jag på ryggan så dom skulle torka. När jag precis skulle ge mig av igen så passerade en ensam vandrare som jag gått om ett tag tidigare. Jag hade noterat honom för han hade lite mer genuina vandrar utrustning än andra och vi hejade på varandra igen och började prata lite. Eftersom jag precis var på språng så gick vi bredvid varandra och fortsatte samtalet som aldrig tog slut så vi gjorde helt enkelt följe dom sista kilometrarna till fjällstationen. Han hette Jocke och är en 34 årig brandman från Västerås som precis som jag skulle upp på toppen på Lördagen. Vi var framme på stationen vid kl. 16 och min uppskattning på 4 timmar visade sig vara rätt.

När vi var framme vid fjällstationen så letade vi tältplatser tillsammans och hittade ett par strax förbi fjällstationen en bit från varann. Vi enades om att det vore trevligt att ta en öl o fortsätta samtalet efter att vi rest våra tält och fixat till våra camps. Vi hade även enats om att slå följe till toppen tidigt Lördag morgon. Vi gick först upp till service huset och kollade om vi kunde ta vatten där och det var inga problem. Vi snackade sedan med killarna som jobbade där och dom informerade oss om att man behöver stegjärn på toppen då det är smalt, brant och isigt. Tappar man fästet är det adjöss. Vi beslutade oss för att hyra ett varsina par för 135kr för att vara på den säkra sidan.

Vi gick sedan ner till baren och shopen där jag köpte en till vattenflaska då jag insåg att 1 liter inte skulle räcka mot toppen. Sedan tog vi 2 öl var och surrade på i ett bra tag tills klockan blev runt 19:30 då vi köpte en varsin dricka och gick till våra respektive tält för att äta frystorkat till middag.

Efter jag hade ätit så kröp jag in i tältet och bytte om till underställs kläder och kröp sedan ner i sovsäcken och läste en stund och lyssnade på musik. Jag blev väldigt trött och somnade till. Vid nio vaknade jag till av ett par vandrare som pratade utanför tältet och tag var tvungen att gå ut o kvällspinka och borsta tänderna. Det hade börjat bli kyligt så det var inte så kul att överge sovsäcken men så är det. Vi hade kommit överens om att komma iväg vid 04:30 så jag kom ihåg att ställa larmet innan jag kröp ner för att sova.

Parga Hemresan

Första dagen på hela resan Niklas fick sovmorgon, vi hade ställt klockan på 7.30 men han vaknade ändå 07.00 så vi kom upp i god tid innan vår buss skulle hämta oss vid 8.40 vid Dracos hotell. Vi hade packat det mesta dagen innan och preppat våra handbagage med tunga grejer då vi hade köpt hem vin, olja och honung. Som vanligt hade våra väskor typ maxvikt när vi åkte - jag har extremt svårt att packa lätt utan maxar gärna vikten. Den sista packningen gick fort och vi kom ner till receptionen i god tid för att hinna äta lite frukost innan det var dags att gå.

Så skönt att Niklas hade fixat allt med utcheckningen innan så det var klart. När vi kom ner så kom ägare och mötte oss direkt. Vi pratade med honom i går gällande att äta frukost innan den öppnar och det var ok men det var inte det han ville. Han är extremt pedant (har vi märkt vid ett flertal ggr bland annat när Niklas totalt svettade ner hela träningsrummet). Han ville att vi skulle ställa väskorna vid ett speciellt ställe och vi fick inte äta vid dom vanliga borden utan dom lite längre bort för städerskan skulle svabba golv. Jag har aldrig varit på ett ställe som är mer välstädat än detta hotell. Baren, köket, toaletterna vid poolen, spabadet, poolen, rumsstädningen - ja allt är verkligen tipp topp. Vi ställde snällt väskorna där dom fick vara och hämtade frukost, vi fick inte riktigt den frukosten som vi var vana vid men det gjorde inget - vi blev mätta ändå trots att allt inte var klart. Vi åt snabbt och 8.25 så gick vi ner mot Dracos - vi var på plats 8.35, 5 min innan utsatt tid - det är så skönt att ha Kapten Niklas med sig på resor, allt är till 100% uppstyrt och man behöver bara hänga på, semester på riktigt. 

Bussen kom ca 8.45 så den var nästan i tid, vi var sista stoppet och bussen var full när vi och dom andra som skulle på som hade bott på Dracos. Bussen tog oss nu till Prevezas flygplats, vi kom fram efter ca en timme. Det är en jätteliten flygplats så incheckningen och säkerhetskontrollen gick blixtsnabbt. Efter säkerhetskontrollen fanns en pytteliten taxfree och 2 små fik sen var det gater. För att inte hungra ihjäl så köpte vi lite att äta innan flyget, Karma och Niklas tog 2st pizza slices och delade på en Cola och jag tog en smörgås och vatten. 11.40 skulle flyget lyfta och vi kom iväg på minuten mot Stockholm Arlanda. Flyget tog ca 3 timmar och vi landade i utsatt tid.

Allt gick extremt smärtfritt denna gång, både att komma ut ur planet och få våra väskor och 41minuter efter landning så satt vi på busssen som skulle ta oss till Benstocken. 

Vi var hungriga efter vi hade landat så vi tog ett depåstopp vid Mc Donalds vid stora Väsby och sen hem mot Värmdö. Det var en hel del trafik och dåligt väder så vi var hemma i Kopparmora 16.30. Från 30grader varmt till spöregn och 14grader. Vi möttes av en glad Blixten som stod och väntade vid ytterdörren - han jamade och jamade, tror vi fick en utskällning av honom men det är lite orättvist då Mona har tagit hand om honom under hela veckan. 

Jag och Niklas öppnade upp väskorna för att hämta vin, honung och olja till Monika och Harry som hade passat Benny. Vi gick ner på en gång för att hämta honom och herre gud så glad han blev, han blev alldeles till sig, som jag har längtat efter honom vilken toppen hund han är. Han hade skött sig jättebra och vi fick så mycket beröm över honom, det känns riktigt bra med tanke på att det är riktiga hund människor och har haft Golden och Labradorer dom senaste 35åren. Vi fick mer än gärna lämna av honom där igen om vi ska ut och resa någon mer gång - det är guld värt att ha ett sån bra hundvakt som granne, helt overkligt bra. Sen blev det mat för Benny och prommis - han har inte fått vara lös i skogen på en vecka och det märktes jisses som han sprang, ska bli kul att gå en långis med honom i morgon. 

Sammanfattningsvis var det en superbra vecka - vi alla 3 fick bra utbyte av resan. Karma tröttnade som vanligt på värmen sista dagarna och ville hem till Värmdö och vårt hus. Niklas blev lite rastlös och hade inte velat bli kvar på samma hotell fler dagar, Själv tycker jag att 10 dagar hade varit perfekt. Maten var som vanligt viktigt och våra favorit restauranger var Dokos och Pervoli, Karma tyckte bäst om Delizie och skaldjurspastan. Vi gjorde bara en utflykt men det var också superbra, sån tur att vi var först ut och fick uppleva floden nästan helt själva. Många bra promenader, tillsammans var den upp över berget ovanför Parga bäst strax före den till Lichnos stranden. Niklas tyckte den högsta o längsta trekken han gjorde solo var bäst men tyckte om allihop. Parga är en sån otroligt fin stad och det är väl rekommenderat att åka dit. När man väl är där så är ju Acheron River ett måste, Meteora som vi gjorde 15år sedan är ju också väldigt häftigt samt en båtresa till Paxos & Antipaxos är också kul men det gjorde vi också för 15 år sedan.