Kaskasatjåkka Fredag

Vi sov rätt bra båda två och vaknade vid sextiden. När jag gick på toaletten så såg jag en tom kupé och Jocke och jag tog med våra grejor dit innan vi gick och köpte en macka, muffin och kaffe till frukost.

Vid 9:35 steg vi av i Kiruna och fick vänta i ca en halvtimme på bussen till Nikkaloukta. Under tiden pratade vi med en kille från Sundsvall som var på väg till abisko på en fotokurs han fått i present. Luften var kylig och det var bara någon plusgrad med kall vind. Bussen kom på utsatt tid och vid 11:35 var vi framme i Nikkaloukta. Vi gick direkt in på restaurangen och beställde en varsin pulled pork wrap. Under måltiden föreslog jag att vi skulle gå över fjället mot Tarfala istället för att gå samma väg vi redan gått två gånger för en månad sedan. Jocke tände på idén som dock resulterar i att vi inte kunde hyra stegjärn. Vi har dock inte hört något om att det ska behövas så vi bestämde oss för att gå oledat över kalfjället. Vi har dock lästa att det ska vara en bra och fin väg att gå så vi visste ju att man kommer fram den vägen. Jocke har bara trailskor med sig medan jag har både kängor och trailskor men jag valde trailskorna idag.

Någon kilometer efter Nikkaloukta, precis efter den första bron svängde vi av in i skogen mot Garmasbskti. Vi hade först lite svårt att finna stigen som skulle finnas där men strax så gick vi på den genom björkskogen. Det gick relativt brant uppför efter en stund och vi som glömde dricka kaffe till lunchen beslöt oss för en kaffepaus precis innan vi skulle komma ut ur skogen så att vi kunde dra nytta av lite lä. Våra tröjor var redan blöta vilket är ett tecken på högt tempo i terrängen. Jocke hade redan hunnit bli våt om fötterna medan mina skor var torra då dom har gore-tex.

När vi gick vidare så gick det ännu brantare uppför på kalfjället och vi kom till slut upp till ett krön och kunde se Nikkaloukta nedanför oss. Vi hade läst att man skulle hålla sig på runt 1000 meters höjd och runda Cievrrachocka och sedan ta sikte på renvaktarstugan. Därifrån skulle man tydligen se Darfalcorru och Darfalchocko som man sedan skulle passera mellan för att ta sig ner till Tarfala dalen där Kaskasatjåkka ligger på den norra sidan. Det ska finnas en del bra tältplatser runt sjön och tarfalastugan enligt uppgift. Naturen var otroligt vacker och lättvandrad. Dock så blåste moln in efter en stund och dolde bergen på andra sidan dalen. Vi gick med liknande klädlager mest hela tiden och ändrade konstant för att följa vädret och hålla rätt temperatur som var några plusgrader på kalfjället. Mina skor hade nu också hunnit bli våta, Gore-tex står bara emot ett tag innan det börjar släppa in väta. Dock så frös vi inte om fötterna då ullstrumporna fortfarande håller en varm trots fukt.

När vi närmade oss renvaktarstugan så började jag frysa rejält om fingrarna men vi kom överens om att ta en paus vid själva stugan, mina förstärknings vantar låg nerpackat så jag var tvungen att riva upp ryggsäcken för att komma åt dom. När vi väl var framme hade jag hunnit bli stelfrusen om fingrarna. Allting ser närmare ut än vad det är så jag gick med kalla fingrar för länge helt enkelt. Precis när jag lade ner och öppnade ryggan så började det plötsligt toksnöa och det blåste på rejält. Jag hade så stela och bortdomnade fingrar så att jag nästan inte kunde få upp blixtlåset till skaljackan och hade problem att gräva fram vantarna. Men det löste sig till slut och jag kunde få på mig skalstället, varmare vantar och överdragsvantarna samt regnskyddet på ryggan.

Nu såg man ingenting, det syntes absolut inga landmärken att orientera mot, det var bara vitt överallt. Vi fick navigera oss med kartan på telefonen och dess kompass vilket var en pärs med stelfrusna fingrar. Efter någon halvtimme fick jag upp värmen i fingrarna vilket till en början dunkade och värkte men skönt att kunna använda dom igen.Vi skråade oss norrut över Darfalcorru mot passet men det tycktes aldrig ta slut. Stenigt o jävlig terräng med noll sikt. Klockan började nu bli mycket och vi förstod att det var en kamp mot klockan för att slippa gå sista kilometern i mörker med pannlampor vilket skulle bli väldigt jobbigt med denna terräng med bara vassa stenar och klippblock. Att slå upp tältet innan Tarfaladalen var inte ett alternativ, det skulle gå sönder att slå upp det på ett stenröse. Till slut var vi framme vid passet mot Tarfaladalen och det var först en brant jobbig stigning innan vi tog oss ner för passet på en brant med hala stenar och klippblock ca 200 höjdmeter vilket kändes som en evighet.

Vi var till slut nere i dalen och det hade börjat skymma. Vi var nu också tvungna att hitta vatten som vi hade slut på så vi kunde laga mat då vi fått upp tältet. Man såg inte långt men vi korsade ett par vattenflöden som det såg ut som vi kunde ta vatten ifrån men prio ett var en tältplats och sen fick vi gå och hämta vatten. Vi urskiljde ett stenröse en bit bort och gick dit för att kolla och där var det en tältplats där vi kunde på upp tälten bredvid varandra. Vi satte snabbt upp tälten och gick sedan iväg för att fylla på flaskorna med vatten och nu behövde vi pannlampor för att kunna se något så det var verkligen på håret att vi lyckades komma fram i tid. Vi kokade snabbt upp vatten och tog sedan med oss vår frystorkade mat in i varsitt tält. Jag var ganska kall och frusen så jag hoppades att kroppen skulle klara arbeta upp temperaturen i sovsäcken. Det snöade fortfarande då vi släckte lampan och det var några minusgrader.