Nepal 4 (Benkar - Namche)

Benkar 2700möh - Namche 3435möh

Det var kallt på rummet när vi lade oss och guiden sa att vi behövde sovsäcken så vi lade oss i dom men jag blev snabbt alldeles för varm så jag gjorde om sovsäcken till ett täcke och lade det vanliga täcket ovanpå, det blev också för varm. Låg och försökte sova i en och en halv timme och till slut blev det enbart täcket och jag somnade. Vaknade vid två för att gå på toa och hade sen svårt att somna igen. Efter någon timme tog jag en godisbit som jag började suga på och somnade på någon minut med den i munnen. Vaknade klockan sex och försökte göra tvåan men fortfarande förstoppad. Ziad låg o sov så jag smög ut och yogade en stund innan jag gick upp till rummet vid sju för att packa ihop grejerna.

Vid 07:30 åt vi frukost, jag hade beställt två ägg, havregrynsgröt, bröd, te och kaffe. Precis när vi var klara och skulle ge oss iväg så började det regna och det tilltog mer o mer så det blev regnställ på till att börja dagen. Det var ca 7-8 grader och efter en stund blev jag blöt från insidan. Så fort regnet började avta så tog jag av mig regnkläderna.

Surt i luften och lite ruggigt på morgonen

Fin skog runt stigen

Jag har precis gått över en hängbro

Trekken idag var knökfull med folk men vyerna var häftigare än gårdagen. Vi gick alltså från Benkar till Namche vilket innebar att vi skulle ta oss upp ca 750 meter till 3450. Första delen var som sagt regnig och gick upp och ner men på det hela långsamt uppåt. Vid halva trekken stannade vi en timme för lunch på en lodge och det fanns i stort sätt bara samma lunch som igår att beställa så det blev en repris, inte lika gott idag men hunger är den bästa kryddan. 

Dalen mellan Lukla och Namche har mycket träd

Mulor som kämpar på

På väg neråt, men neråt betyder mer uppåt senare

Grinden till Sagarmatha nationalpark

Precis efter grinden till Nationalparken

En av många hängbroar, man korsar samma flod massor med gånger

Dagens lunchställe

Dal Bat, Kommer nog aldrig äta det igen.

Andra delen avslutade med en rätt brutal stigning på 450 meter. 135 meter upp korsar man floden på Hillary bridge som är den högsta hängbron i Nepal. Jag är inte höjdrädd men kan tänka mig att den är skräckinjagande för dom som är. Dom 450 metrarna var som ett 90 minuter långt zon 4 pass på en stairmaster men det kändes ganska bra, inte helt hundra stark men helt om med tanke på förkylningen och förstoppningen som nu börjat generera riktigt jobbiga gaser.

135 meter ner

Blåste så kepsen kunde flyga av

Vingligt men kändes säkert

Utsikt från fästet till Nepals högsta hängbro

Namche känner man igen från tv men det är mycket mysigare än man ser på tv. Vi gick till vår lodge och blev välkomnade i matsalen som var varm o skönt, Det är märkbart kyligare här och det började regna då vi tågade in så vi var lite frusna och jag var rätt blöt av svett. Vi fick veta att vi skulle samlas igen 16:30 för att beställa middag. Det innebar att vi hade en timme så vi gick upp med väskorna till rummet och bytte till torra och varm kläder. Sen gick jag och Ziad och kollade i lite affärer som har alla grejer man behöver få för en Everest expedition. Jag köpte också medel för att få igång magen.

På väg in i Namche

Mycket fina färger i Namche, Var dock mulet väder denna dag

Vi var tillbaka vid 16:30 och jag beställde stekt ris med ägg som skulle serveras 18. Det fanns varmt vatten i duschen nu meddelades det och jag högg direkt. Kostade 600 rupies inkl handduk. Det är ca 45kr. Var ju en helt bedrövlig dusch men den gav lite värme och det var skönt att bli ren. Efter duschen lossnade en propp i magen och fick ut en del för första gången sedan jag åkte hemifrån i söndags, väldigt skönt men magen är nu väldigt orolig och bubblig men hellre det, blir en koltablett istället vid läggdags.

Maten var helt ok, det är energi. Vi satt och pratade fram till 19 då Rob, Sharon & Jessica gick upp till rummet. Vi börjar känna varandra lite mer och en skön jargong börjar ta form. Rob är störtskön, gillar att skratta och bjuda på skratt. Jag och Ziad satt kvar till runt nio innan vi gick upp till rummet och började göra oss ordning för natten. Vår kvinnliga guide var märkbart ledsen och berättade att en nära vän var en av dom två sherpas som försvann i lavinen på Annapurna för två dagar sedan, så tråkigt.