Nepal 16 (Lobuche High Camp - Lobuche Summit - Dingboche)

Lobuche High Camp 5200möh -> Lobuche Summit 6119möh -> Dingboche 4330möh

Vi skulle gå upp halv två för avfärd vid två. Men vid 12 blev det ett jävla liv då andra team skulle ge sig iväg. Det spelades musik och ropade så jag kunde tyvärr inte somna om riktigt. Vi hade packat på kvällen så det var bara att dra på sig skalstället så var man klar. Jag körde med min underställ och på det skalstället. 

Det serverades gröt och te i matsalstältet och så fyllde vi våra vattenflaskor med hett vatten. Vi fick även en liten påse med snickers, juice, ägg o något mer.

Vi kom iväg ca 02:15 och började gå uppför Lobuche peak. Man såg pannlampor från andra team en bit upp för berget. Det var ju mörkt så vi hade ju våra pannlampor på oss för att kunna se. Det var några minusgrader i början och klipporna vi gick på hade strimmor av svart is så man fick vara noggrann var man satte fötterna. Efter en stund fick vi ta oss uppför på skare och man fick sätta i fötterna med kanten av klätter skorna för att inte halka. Sen kom man till ett klippiga parti där man var tvungen att klättra men det fanns rep att hålla i så det gick smidigt trots halkan. 

Vi mötte ett par stycken som hade fått nog och blev eskorterade ner. Såsmåningom kom vi ikapp stora klungan av folk precis där det började bli is blandat med kal klippor och brant. Det var en enorm kö och vi hade fått vänta jättelänge, Pema Sherpa tog då en shortcut och vi passerade hela kön, vi gjorde det snabbt så det tog på krafterna men var värt det. Efter det följde vi repet en bit till och kom fram till stället där vi satte på oss stegjärn. Vi lämnade våra vandringskängor där, dom skulle vi ändå bara ha på vägen ner från den punkten så onödigt att släpa dom till toppen. Här började gryningen komma och det var som kallast, jag frös om fingrarna och bytte till mina dunvantar gjorts för expeditioner på 8000m+ och fingrarna blev varma på en gång. Förutom det så frös jag ingenting på hela natten trots minimalt med lager.

Nu blev det brant och den var ren is och man använde rep för att ta sig upp hela tiden, bra att vi övade på dan igår. Till slut dök solen upp och det blev direkt varmare. Fantastisk utsikt med inte ett moln på himlen. 

Vi gick upp ca 950 meter och det var ju jävligt jobbigt. Om man tog i lite för hårt så steg pulsen direkt och man var tvungen att stanna och djupandas en stund för att få ner pulsen igen, som tur är gick det fort. Men annars så snittade jag nog ca 130 bpm under dom fem timmar det tog att nå toppen. Trots att det på ett sätt var det jobbigaste jag någonsin gjort hade jag kunnat fortsätta uppåt.

Vi nådde toppen vid sjutiden på morgonen och det var en underbar känsla. Sån otrolig utsikt, går inte att förklara eller visa foto/video man måste uppleva det. Vi tog kort och så sprättade vi en varsin öl och skålade,  tog bra några klunkar och hällde ut resten.

På toppen av Lobuche

Med bannern

En skål på toppen

Nedstigningen var jobbig på flera plan, tog ca 3 timmar. Uppdraget var ju klart, det var nu väldigt varmt och det var halt och besvärligt. På många ställen behövde vi repetera, dvs fira os ner med rep vilket var tidsödande då endast en åt gången kan repelera. Vi mötte Sherpan jag pratade med i Everest Base Camp och han kände igen oss och vi pratade lite, kul. En massa klättrare vi mötte hade fullt dunställ på sig,  huga måste ju dött av värmeslag.

Ziad & Nima

Pema Sherpa

Glaciären långt nedanför oss

Nima på väg ner

Everst & Everest BaseCamp

Nere vid High Camp igen

När vi var nere vid tältet så fick jag en varm kopp te och fick gratulationer av våra Porters. Sen gick jag och lade mig I tältet och vilade en stund. Efter det fick vi ma, en Spicy Sherpa Stew och sedan packade vi väskorna för avfärd.

Vi gick ner på andra sidan av Lobuche och kom dit vi gick för några dagar sen då vi var på väg från dzongla. Sen gick vi ut på Everest highway och nedåt kbumbu dalen, bort från Everest. Vi promenerade i tre timmar tills vi kom till Dingbouche. 

På väg ner från High Camp

Nima höll upp tempot

Pema gick och kollade sin mobil

Vid Dughla

Dammiga stigar

Ziad på väg i riktning mot Ama Dablam

En sista skymt av Lobuche Peak som vi stod på toppen utan några timmar tidigare

Mäktiga berg precis överallt

Jag framför Ama Dablam

Fint litet stenhus längs vägen

Börjar närma oss Dingbouche

Bakom krönet låg Dingbouche, nedanför Ama Dablam

Dingbouche

På Lodgen träffade vi resten av gruppen som var nyfikna på vårat äventyr. Jag tog den mest bedrövliga varm dusch någonsin. I ett kallt rum och vattenstråle var minimal. Det var omöjligt att reglera temperaturen, det blev skållhett. Så en del av kroppen skållades o resten frös. Var kallare efter duschen än innan, var minst sagt frustrerad och stod och svor medan jag försökte få bort tvålen från huden.

Till middag tog jag en vegetarisk lasagne, lasagne plattor, tomatsås, champinjoner och massa ost, vet inte om det är en lasagne egentligen men det var helt ok, tröttnat på den Nepalesiska maten nu. Vi gick och lade oss direkt efter middagen, somnade ca 19:30