Side, Torsdag 17 oktober - ditresa

Som dom flesta vet om så HATAR jag att packa - det resluterade i att jag blev klar sent...väldigt sent på onsdagen. Klockan 01.30 kom jag i säng och sen var det dags att gå upp klockan 6.30 när Karma vaknade.....

Morfar/Pappa kom och hämtade oss klockan 10.00 för att börja resan till Turkiet Side, hade några små ärenden innan det var dags att åka till Arlanda. Vi hade bestämt att träffa upp Susanne och Fia på arlanda 11.30 - planet skulle gå 13.55.

Vi gled in på Alrlanda 11.25 och Pappa var 5 meter från att åka fast för fortkörning.....bilen framför drog nitlotten. Turen var på vår sida, vi hoppades att det skulle fortsätta så under dagen (tjena hej)

Susanne och Fia hade redan kommit fram och vi möttes upp, incheckningen gick galant utan problem sen var det dags att växla pengar. Efter det så gick vi igenom säkerhetskontrollen och in i taxfree området. Vi hade gått om tid innan flyget skulle gå så vi kunde ta det lungt. Efter lite shopping så blev det lunch - tjejerna åt pannkaka och jag och Susanne åt räksallad och lax, gott! Efter lunchen så skulle vi bara köpa en tidning sen var det dags att gå till gaten. Men då såg jag på väg till toaletten FLYGET FÖRSENAT....skit också och vi som skulle vidare till Side efter Istanbull. Första flyget var Arlanda - Istanbull och sen Istanbull - Antalya.....nu blev det stressigt. Flyget var försenat till 15.30 och det betydde att från att ha 1,5 timme mellan flygen hade vi nu bara 15minuter mellan flygen...kändes ganska hopplöst. Susanne var mer kylig än jag - jag var minst sagt stressad.

Ingen information fick vi från personalen utan vi fick snällt vänta. Tillslut kom det incheckningspersonal på plats och det enda dom kunde svara på att Pegasus som vi flög med skulle fixa allt men om vi kom med flyget eller inte visste dom inte. 

Vi checkade in på flyget och iväg - tjejerna var jätteduktig och flygresan på 3.30 gick bra. Bredvid mig satt en svensk/turk som fick vara tolk med flygpersonalen (tur det för engelskan var sisådär...). Vi fick äntligen positiv information - dom skulle fixa att vi kom fram till Antalya under kvällen, Pegasus personal skulle hjälpa oss är vi landade. Bakom oss satt ett skönt gäng "gubbar" från Sundsvall som vi hängde på, dom hade koll på läget medans vi hade koll på väskor och barn:). Nästan alla som var med i flyget hade anslutningsflyg och alla var stressade så det blev kaos på flyget då informtionen var knapp. Så fort planet slog i marken började folk i panik gå upp och hämta väskor - personalen skrek "CAN YOU PLEASE SIT DOWN" folk lyssnade inte dom skulle gå av FÖRST. 

Vi fick tag på våra väskor och upp i gången för att komma ut ur flyget folk överallt och då kommer det....Karma säger "jag är kissnödig" nej inte nu tänker jag...hon var jättekissnödig och började grina när jag sa att hon skulle försöka hålla sig...stackars liten. Det var bara att gilla läget - fick en spypåse av Susanne och sen ner med brallorna och folk överallt vi hade 2cm på varje sida...Karma försökte och försökte men tillslut sa hon...nu har kisset gått upp i magen..jahapp och jag var helt svettig i panik.

Äntligen kom vi ut ur planet tog rygg på gubbarna från Sundsvall som också skulle till Antalya sen var det bara att hänga med. Ut ur planet, in i bussen in på flygplatsen blev lotsade av Turkar som vi var boskap....sen information, genom passkontrollen massa folk ännu mer svettig, sen genom säkerhetskontrollen ännnu svettigare och ännu mer folk.... Sen ut ur ankomsthallen utrikes sen in i hallen för inrikes och hittade vår gate LAST CALL GO TO GATE.....hjälp Det var bara att säga till ungarna att nu är det att springa - vi sprang och vår gate var såklart längst bort och två trappor ner tjejerna var så duktiga fast dom var trötta. Vi kom tillslut till gaten checka in och sen in i bussen tjoho vi hann...sen in i flyget och DÅ förstod vi...det var samma plan som vi skulle ha åkt med i första läge så det hade väntat in oss och vi kom in svettiga och fina men vi hann:). 

Flyget skulle ta 1 timme och båda tjejerna hann somna helt slut. Susanne som är riktigt flygrädd höll på att smälla av - det var lite turbulens då vi åkte genom molnen, skulle ni fråga Susanne så skulle hon säga att vi höll på att krascha medan vi andra tyckte det var som att åka på Liseberg (Fias uttryck). Susanne funderade på hur mycket det skulle kosta och hur lång tid det skulle ta att åka buss hem... Innan landning var bara att väcka upp tjejerna vid landning och sen iväg för att hämta väskorna. 

Vi fick dom ganska snabbt eftersom våra kom på sist, efter det skulle väskorna scannas och sen ÄNTLIGEN ut för att möta upp vår transfer. In i bilen och det tog nog 5 minuter och sen sov tjejerna igen och jag och Susanne kunde pusta ut lite...men så kom nästa chock. Chauffören visste inte riktigt vart vi skulle och ingen engelska kunde han (kunde inte ens säga hej på engelska)....ja det ska vara spännande att vara ute och resa hahaha. Det började med att han fick ringa upp sin chef, Susanne prata med honom och sen fick han prata med Chauffören. Vi var fortfarande tveksamma om han verkligen fattade så det slutade med att jag ringde upp min gamla jobbarkompis Dojjan (det är hennes mamma som vi hyr lägenheten av) och hon kan turkiska så hon fick prata med chauffören så han visste vart han skulle. 

Efter drygt en timme var vi äntligen framme vid målet klockan var då 00.00, totalt en timme försenad - som sagt det är en lägenhet vi hyr i ett område som nästan ser ut som ett hotellområde, fantastiskt fint och lyxigt. När chauffören hade släppt av oss så kom nästa etapp....prata med vakten så vi fick nycklar och bli insläppta i lägenheten. Det visade sig också vara ett projekt i sig, vi pratade engelska och han svarade på turkiska...det var bara att ringa till Dojjan igen så hon fick vara tolk. Efter lite diskussioner och gestikulerande hit och dit så fick vi äntligen komma in i lägenheten 3 trappor upp utan hiss med väskor (pust) och två barn och en turk som inte pratade engelska... 

Vi kom in i lägenheten och då fungerade inte el-kortet....nu tittade bara jag och Susanne på varann och började skratta... BÄCKSVART och två små trötta tjejer och en turk som fortfarand inte kunde engelska... Det var bara att ringa Dojjan igen och hon fick vara tolk. Det slutade med att han gick iväg för att kolla med ett annat kort. Tjejerna var helt slut dom la sig på soffan och somnade på en gång medan vi fick vänta på att han skulle komma tillbaka - han kom, kortet fungerade inte och så fick han gå igen. Jisses... Sen kom han tillbaka med mr MR, han grejade med kortet och tillslut så fattade dom...huvudsäkringen var avslagen. Sen skulle han gå igenom hela huset och se att allt fungerade och kylskåpet var dött, han försökte och försökte tills Susanne såg till att skiten började fungera. 

Medans tjejerna sov på soffan så fixade jag och Susanne - tog varsitt rum, packade upp. Sen vakande Karma fixade in henne i sängen sen så satt vi uppe och pratade till 1.40 då Fia vaknade sen så gick vi och la oss, så skönt att äntligen få komma i säng, det hade varit en lång dag för oss alla.