Gran Canaria dag 6

Ojoj, inatt sov jag dåligt. Först vaknade jag av ett krafsande i rummet och trodde någon var inne i vårt rum. Men snart hörde jag Ulli mumla och krafsa och hon hittade inte ut ur rummet till toaletten. Det blir totalt kolsvart i rummet på natten och jag hade stängt dörren ut till korridoren med toaletten och Ulli visste inte det så hon fick fel i skallen när hon försökte hitta ut och krafsade runt väggarna efter en öppning som aldrig kom. Sen vaknade jag vid sex av hostaren i rummet bredvid, det är ingen vanlig höstförkylning den gubben har vill jag lova. Det låter groteskt när han sätter igång och det låter som han ligger på dödsbädden vilket inte direkt är rogivnde när man ska försöka somna om. Jag gick upp vid 07:30 och började fixa med bilderna till bloggen så att vi kunde komma iväg i tid efter frukost då det var äventyr på agendan idag. Vi kom iväg till frukosten vid 8:15  och "vårt" bord var ledigt igen, skönt !

Vid 9:30 begav vi oss iväg uppåt gatan i kurs mot Yumbo centrum. Jag hade bokat en bil som vi skulle hyra men än så länge var det ytterst osäkert var bilen skulle ta oss då vi inte hade något mål förutom att köra runt och kolla om vi såg något intressant. Ulli hade fått tips om Puerto Mogán och jag hade läst lite om begsbyn Tajeda och båda låg väster ut så det fick bli åt det hållet vi styrde. Jag hade dock frågat om Tajeda i receptionen på morgonen och dom sa att det regnade där nu. Det gick jättesmidigt att hämta ut bilen och vi hade blivit uppgraderade och fick en splitterny Toyota Yaris. Trafiken var lugn och lätt att köra i men motorvägen var helt meningslös då man bara åkte genom tunnel efter tunnel genom bergen. Det tog ca 20 minuter så var vi framme i Puerto Mogán och efter lite letande så ställde vi oss på en parkeringsplats i hamnen.

Puerto Mogán är verkligen en jättefin by med en marina och en massa restauranger och små botiques runt omkring. Helt annat stuk än Playa del ingles och klientelet var helt annat också. Vi gick runt och kollade ett bra tag och stannade för en kaffe, cheesecake och en glass på en restaurang mitt i hamnen.

Fint väder i Puerto Mogán

Mysig Marina

Massor med fiskar i det klara vattnet

Jag ville ju uppleva lite genuint kanariskt och trodde vi skulle kunna hitta det i bergsbyn Mogán som skulle ligga inte allt för långt därifrån så vi styrde upp mot bergen. Det tog inte lång stund så var vi framme vid den lilla staden i bergen vars gator får san fransisco att verka plant. Men tyvärr så verkade det väldigt dött och vi kunde inte se något ställe som såg inbjudande ut för lunch. Vi var inte speciellt hugriga heller efter cheeskaken en stund tidigare och vi sa att vi åker till Puerto Rico istället och äter lunch.

När vi kom ner vägen igen så fick jag ett infall och tog av upp mot bergen istället för ner mot kusten som vi hade sagt. Tänkte om vi åker lite till kanske vi kan ta något fint bergskort eller något i den stilen. Efter inte alls långt så började vägen slingra sig rejält uppåt berggskammarna och vips så var vi på värsta bergsvägen ala trollstigen. Vi snackar smala serpentinvägar längs rejäla stup utan räcken. Tjejerna satt och skrek mer och mer ju högre vi kom. Det var otroligt mycket cyklister som var på väg i båda riktningarna och vi förstår att det måste vara en cyklists dröm att  köra omkring på dom här bergen då utsikten är helt förbluffand vacker. Svindlande men sanslöst vacker. Vi stannade på några ställen och tog kort på dom fantastiska vyerna. När vi trodde att vi var på toppen så bara fortsatte det högre. Vägen vi åkte heter GC-605 och högsta punkten är 979 meter över havet. Långt uppe nära toppen så fanns en skylt mot Arguineguin som vi valde att ta då vi kände att vi måste äta något och uppe på berget kändes inte som om vi skulle hitta något. Dessutom så hade vi inte så mycket tid att ta oss för långt bort då bilen skulle återlämnas vid 17:00. Så vi körde in på väg GC-505 som efter bara 50 meter såg riktigt risig ut och mycket smalare. Dessutom gick vägen uppåt, herregud! Vi mötte en bil och vi vevade ner rutan och frågade hur vägen var, dom sa att den var "scary" men hade dom klarat det så skulle vi, jag var mest orolig för punktering. Efter ett tag så började äntligen vägen gå neråt i en annan dal och den här vägen var mycket brantare, smalare och snävare samt i mycket sämre skick. Dock så körde man inte bredvid såna sjukt höga stup som den andra vägen men det det var ju ingen skillnad i livsfara ändå. Mitt under nedfärden så ringde larmbolaget och meddelade att brandlarmet hemma gått. Så jag var tvungen att ringa och prata med byggarna samtidigt som jag manövrerade bilen på dessa vägar med möten och allt, var till och med tvungen att börja backa mitt i ett samtal.

En bit upp i bergen

Försöker fånga vyerna med kameran

Här ser man hur vägarna slingrar sig

Panorama från en bra bit upp

Årets familjefoto

Efter en fantastisk bilresa så åkte vi igenom en liten by som heter Cercados De Espinos där Ulli såg en skylt där det stod Tapas. Vi var ju utsvultna vid det här laget och klockan var ca 13:30 så jag tvärnitade, backade  och körde tillbaks in i byn. Vi hittade restaturangen som heter El Mato och parkerade bilen på den trånga gatan utanför. Det var både lokalbor och lite tyska turister som satt och åt på baren. Vi beställde Kyckling med pommes till Karma och jag och Ulli delade på 4st olika tapas. Kroketter, sallad, bröd, Aioli, tomt med ost och en smörgås med fläskkött. Allt var verkligen suuuupergott och vi åt oss proppmätta för 33 Euro. Stället och maten kändes verkligen 100% genuint kanariskt till skillnad från ställena runt Playa del ingles. Vi alla tre var verkligen sjukt nöjda med hur dagen hade utvecklat sig. När vi skulle åka som kom en buss som inte kunde komma fram på grund av att vi hade parkerat där jag gjort. Så jag fick flytta bilen och en skogstokig busschaufför satt och gestikulerade hela tiden. Mitt första försök till att flytta på bilen dög inte utan jag var tvungen att backa bort en bit på den trånga branta gatan och fick motorstopp två gånger dessutom. Inte helt kul att backa med en bil man känt i några timmer på en trång gränd i uppförsbacke och en galen kanarier sitter o skriker och gestikulerar åt en men det löste sig till slut utan några bucklor eller repor.

Äntligen kom bussen förbi när jag kunde smita in på en avstickare

Vi åkte sedan ner till Arguineguin och tog kustvägen mot Maspalomas som var mycket trevligare än motorvägen. Vi körde förbi en massa tält campare vilket såg otroligt skumt ut att campa bredvid en väg bland stenar. Det finns ju ingenting förutom stenar och någon enstaka kaktus här o där.  Vi var lite tidiga tillbaks till Maspalomas och jag stannade och tankade upp bilen, det hade gått 8,5 liter soppa under vårt äventyr och det gick på nästan precis 8,5 Euro att betala. Det var inga problem att lämna tillbaks bilen och klockan var runt 16 när vi parkerade.

Vi knatade hem mot hotellet och stannade på vägen för att ta en cappuchino och Karma ville ha en glass. Vi var helt slut alla tre av någon skum anledning och vi var mest sugna att gå direkt upp på rummet och slappa. Karma ville inte alls gå ner till poolen för ett dopp så upp på rummet fick det bli. Ulli somnade ute på terassen medan jag satte mig för att blogga och Karma grejade med sin padda.

Vid halv sju gick vi iväg mot Playa del ingles då Karma ville ha omelett med räkor och Ulli ville ha grillade räkor. Jag var fortfarande proppmätt från den sena lunchen och var inte alls sugen på mat. Men vi gick alltså tillbaks till den restaurang vi besökt första kvällen "La Ciudadela" och jag beställde till slut revbenspjäll efter mycket velande o tjejerna sitt. Maten var supergod tyckte vi alla tre men någon dessert var det inget snack om.

Playa del ingles i bakgrunden

Trappan ner till Playa del ingles

Karma fick en superstor sprite

Man & Fru Magnusson

Supermöra revbenspjäll

Grillade Jumboräkor

När vi ätit klart så hittade Karma ett armband i en liten affär som hon ville köpa. Det kostade 2,5 Euro och det var inget att pruta på så hon fick betala själv. Vi promenerade sedan mot Geminis, vårt vattenhål och det tar ungefär 15min från Playa del ingles. Gary Lithgow spelade ikväll igen och det blev till slut fullsatt igen. Det är en man som vi kallar militären som såg riktigt irriterad ut när han och hans fru kom då dom varje kväll suttit vid ett bord närmast dansgolvet men ikväll var det upptaget. Han gick och blängde på det nya sällskapet demostrativt men förpassade sig till slut till sitt bord bakom oss. Militären passar alltid på att gå upp på dansgolvet när det blir tomt, dom vill gärna glänsa själva känns det som, hur som helst väldigt roligt att bevittna. Vi tog varsin drink ikväll och gav oss hemåt först när det blev paus i musiken. Hemma på rummet så klämde vi två avsnitt av farmen innan vi somnade in vid elva tiden.

Karma handlar

Fotarmbandet

Gary spelar "Road To Hell" avChris Rea