måndag 21 augusti 2023

Kebnekajse Weekend Dag 2

Jag sov inte så bra, blev störd av vandrare som gick förbi och lite ovan med liggunderlag och sovsäck. sömn fick jag men jag vaknade ofta. Jag klev upp vid 04 och kokade upp vatten till kaffe och den frystorkade gröten. Lilla ryggan hade jag packat innan jag lade mig med förstärkningskläder, snacks och vattenflaskor. Vid 04:30 gick jag upp till Jocke som vi hade kommit överens om men det var stendött i hans tält. Jag ropade tyst några gånger men inte ett liv. Jag undrade om han redan gått eller bara låtsades sov och tänkte nästan börja gå då jag hörde något ljud från tältet så jag ruskade på tältet och fick till slut liv i honom. Han hade inte hört larmet och försovit sig. Han hoppade över både kaffe o frukost o rafsade ihop en liten ryggsäck lite ostrukturerat och yr men till slut kom vi iväg en halvtimme senare än planerat vid 05:00.



Första etappen kändes snabb och enkel och tog oss upp till kittelbäcken där man kunde fylla på vatten för sista gången mot toppen vilket vi också gjorde. Jocke drog upp sin drönare och filmade samt tog kort innan vi gick vidare. Jag såg en ensam orange prick uppe på branten vi hade framför oss så vi förstod att vi inte var först ut. Nästa etapp var rejält mycket tyngre och brantare och vi var tvungna att sänka tempot för att inte bli för varma.





Efter två branter var vi uppe på 1700 meter där vi nu brant gick ner 200 meter till kaffedalen för att där fortsätta upp sista branten upp mot toppstugorna och sedan vidare mot den glaciär täckta toppen Sydtoppen på 2095 meter. När vi kommit förbi det brantaste partiet så mötte vi två killar vars väskor vi sett nere i kaffedalen, dom hade varit uppe på toppen och var nu på väg ner. Vid gamla toppstugan så mötte vi en till jättetrevlig man som varit uppe på toppen och sa att vi nu skulle bli ensamma, Så vi blev för dagen besökare nummer 4 & 5.







Nä man kom över sista branten och såg toppen fattade jag ingenting, det skulle vara 30 höjdmeter till men det såg ut som 200. Som tur var så var det en synvilla, toppen var mycket mindre än det såg ut och låg mycket närmre. När vi kom fram till glaciären så snörade vi på oss stegjärnen. Mina fingrar var stelfrusna och det var svårt att fippla med snörningen men fick till det till slut. Sen kastade jag på mig dunjackan och bytte keps mot mössa innan vi stegade upp mot toppen. Vi båda var helt fräscha i kroppen och kände oss hur starka som helst, vi hade hållit ett gott tempo men ändå inte gått på så hårt att vi blivit svettiga.



När vi var nära toppen så gick jag och tittade åt vänster då det dök upp en sån fanatisk utsikt åt det hållet som man inte sett tidigare och när vi var uppe så vred jag på huvudet åt höger och fick en chock, det stupade rakt ner, ett snubbel eller halka skulle tveklöst innebära slutet. Det var en helt sjuk känsla att stå där på en smal smal isig kam med stup åt båda sidorna. Jag sa något om hur sjukt det var till Jocke och han svarade att benen bara darrade på honom.



Vi stannade på toppen en bra stund, helt upprymda och tog kort och bara njöt av situationen. Vädret kunde inte varit bättre, ingen vind och vi kunde se så långt det går med solen som tittade fram genom lite moln. Helt otroligt och att vi också var helt solo utan en människa i sikte på toppen med dom förutsättningar, man tror inte det är sant. 




När vi var mätta så gick vi ner från toppen och Jocke kom på att han ville köra drönaren när han stod på toppen och frågade om det var ok att han gick upp igen vilket det självklart var. Jag väntade medan han ställde sig helt själv på toppen och lät drönares cirkla runt honom och filma. Jag fick se filmen sen, helt fantastisk och nu är jag väldigt sugen på en drönare kan jag säga.


Total spenderade vi lite över en halvtimme på toppen och när vi steg av glaciären och snörde av oss stegjärnen så kom en ensam ung tjej som också skulle få toppen helt för sig själv. När vi började gå nedåt så tittade vi in i toppstugan där man kan söka skydd om det skulle bli storm eller om man måste nöd övernatta och det var grisigt värre. Fullt med skräp och lämnade ölflaskor, champagneflaskor osv. Så jäkla tråkigt att folk inte kan ta hand om sitt eget skräp.


När vi var tillbaks nere vid den gamla toppstugan så började vi möta mer och mer folk som var på väg upp och sedan mötte vi folk hela tiden tills vi nästan var vid trappan ner mot bäcken och då var klockar redan runt ett så dom som var på väg upp då dkulle antingen få vända eller komma tillbaks till fjällstationen väldigt sent på kvällen. Vi stötte på en hel del folk som totalt underskattat att bestiga en topp på 2000 meter i en alpin miljö. Ett par hade en halvliters vattenflaska att dela på två. Dom satt helt färdiga i en brant och vi fick ge dom 1 liter av vårt vatten. Vi fick senare veta att dom blivit evakuerade med helikopter för 8000kr. Det var även mycket folk på väg upp som inte hade stegjärn, några vi pratade med inbillade sig att dom skulle ta sig över till Nordtoppen och ner på andra sidan över glaciären utan vare sig stegjärn eller selar. 




Nedstigningen var rätt dryg och var jobbig för knäna. Jocke fick rejält ont i sitt vänsterknä och vi fick hålla ett ganska lågt tempo. Innan trapporna stannade vi igen ock Jocke drog upp drönaren och filmade dalen på andra sidan, jäkligt coolt att kunna skicka iväg den för att titta på saker man själv inte kan komma åt att se. När vi var vid trapporna kom tjejen från toppen ikapp oss. Vi gjorde följe ner till bäcken och pratade men Jockes knä pallade inte hennes tempo så hon drog ifrån oss strax innan bäcken. Vi hade tomt på vatten då vi hade skänkt bort en liter så vid bäcken fyllde vi på igen och resten av vandringen var bara dryg, man ville vara tillbaks på stationen och ta en öl men det kändes som det aldrig tog slut.


Vi var tillbaks vid fjällstationen vid 15 och det hade tagit 10 timmar upp och ner. Vi kastade av oss grejerna, jag bytte om till shorts då det var klar sol och varmt och så gick vi ner till fjällstugan för att lämna tillbaks stegjärnen och efter det gå till receptionen för att beställa in en öl. Service mottagningen öppnade först 16 så vi gick ner till receptionen direkt  och beställde in en varsin iskall Norrlands Guld på fat. Sällan öl smakar så gott som i såna stunder. Vi satt sedan länge och pratade och delade kort och tog en öl till under tiden. När vi kände oss nöjda och bestämde oss för att gå och lämna stegjärnen så såg vi tjejen som gick om oss satt i en soffa för sig själv så vi började prata med henne igen och hon hette Julia och var 22år från Älta utanför Stockholm. Hon var ute och körde en solovandring för första gången och det var en riktigt tuff och trevlig tjej. Vi pratade på i ett bra tag så när vi till slut gick och lämnade stegjärnen var klockan redan runt 18 och vi fick veta att efter 19 så blev herrarnas bastu en mix bastu och vi snabbade på att hämta handduk och ombyte så man hann basta innan mixed började. Vi köpte en varsin öl till bastun och det riktigt skönt att få basta och ta en dusch.



Efter bastun så gick vi ner till receptionen igen för att köpa en varsin t-shirt och passade på att ta en öl till och sedan blev vi sittandes där i fåtöljerna tills jag råkade kolla på klockan som då var 21:40 och insåg att vi inte ätit middag. Julia höll oss sällskap också så det samtalades om vandringar och upplevelser hela kvällen. Men när klockan var så mycket så insåg vi att det var ingen ide att göra mat utan bara gå och lägga sig så det blev att bara krypa in i tältet och sovsäcken efter en tandborstning. Jag var inte hungrig konstigt nog då jag inte ätit någon lunch heller utan levt på en påse nötblandning och en flapjack på hela dagen.

1 kommentar:

  1. Ibland mättar upplevelser , och såklart öl 🍺

    SvaraRadera