Huay Yang 8e Mars 2017

Åh herregud vilken natt. När vi gick och lade oss igår fick jag panik i lillsängen med dubbeltäcket och frågade Karma om hon ville sova bredvid Ulli så kunde jag sova på golvet. Hon tackade ja och jag lade mig på den 3cm tunna stenhårda madrassen på golvet. Vaknade någon gång på natten och var säker på att jag skulle få ryggskott, värkte som attan hur jag än vred mig. Riktigt dålig sömn den natten också, Ulli klagade på att hon också sovit dåligt för att jag hade snarkat o Karma vridit på sig oavbrutet.

Vid kvart i sju fick jag nog och smög mig upp för att fixa med bloggen och kolla på hockey istället. Tjejerna sov kvar och susade ända till närmare 08:30. Vi hade ju köpt frukost igår så vi slapp våldsgästa stängda restauranger idag. Lite juice, cornflakes, kaffe, rostade smörgåsar blev hur bra som helst. Vi hade gott om tid att packa ihop grejerna och diska/städa lite. Tåget skulle gå 11:47 och man kunde köpa biljetter en timme innan så vi planerade att åka vid 10 så vi hann hämta ut pengar och äta lite lättare lunch innan avfärd. Sen är det alltid bra att planera in lite “Strul tid”.

Så vid 10:00 tog vi packningen och åkte ner för hissen 21 våningar sista gången, lämnade in nyckeln och sa “la kon” till vakterna i båset. Vi gick ut till korsningen där vi fått hugg på tuk-tuk senaste två kvällarna, vi såg till och med ett par tuk-tuk åka förbi korsningen från hissen. Det var sjukt varmt och ryggen var blöt på bara några minuter. Vi kollade och kollade och kollade åt alla håll och kanter efter taxi eller tuk tuk men inte en enda syntes till. När det gått 20 minuter så frågade Ulli vad plan B var. Det fanns ingen plan B så jag fick fundera ut en. Såg en bro över motorvägen ungefär vid vattenlandet vi besökte igår och tänkte att vi knallar dit, lär ju finnas hur mycket taxi som helst där. På vägen dit så såg tydligen Ulli hur ett par tuk tuk åkte förbi korsningen vi nyss stått på men vi hade ju redan gått några hundra meter och plan B var i rullning och vi var snart framme vid vattenlandet. Någonstans här på väg över bron började Ulli gå mig på nerverna. Hon är väldigt känslig för förändringar i planeringen medans för mig så kände jag att det var ingen fara, missar vi tåget går det bussar, kul det har vi inte provat. Annars kanske ett senare tåg, en natt till i hua hin, taxi. Ja, jag kände mig helt enkelt inte stressad över situationen men det var tydligt att hon var det. När vi kom fram till vattenlandet så frågade vi vakten om taxi och han pekade på en tuk tuk som stod där ledig, kanon! det löser sig. Vi gick upp till tuk tuken och den var tom, lugnt tänkte vi då föraren skulle nog dyka upp när han såg oss stå där. Jag passade på att hämta ut pengar på en ATM medan vi väntade så jag slapp göra det inne vid tågstationen som planerat. Men icke, efter en kvart i den gassande solen var det bara att ge upp, ingen annan taxi kom på hela tiden. Vi lämnade tuk tuken för att gå ner till vägen för att spana igen och när jag och Karma gick bort mot affären där vi pratade med en privattaxi igår såg  Ulli chauffören hoppa in i tuk tuken och hon började springa upp mot den men vakten sa att hon skulle stanna för att tuk tuken skulle köra ut via utgången och komma tillbaks och hämta oss. Men icke, den åkte ut längre bort och åkte direkt ut på motorvägen och försvann. Nu var klockan 10:50, än fanns det tid att hinna tåget men vi var osäkra på om det skulle finnas biljetter kvar om man kom för sent. Ulli blev smått hysterisk av den försvunna tuk tuken och av värmen och hela situationen. Jag har ju en ganska kort stubin men jag ansträngde mig verkligen att försöka ingjuta ett lugn i Ulli att det ordnar sig men det var helt lönlöst och till slut gav jag upp, Jag och Karma lämnade Ulli gick upp till receptionen till vattenlandet och bad om hjälp. Först sa dom åt oss att gå ner till vägen men jag sa att vi stått där i 50 minuter och inte sett en enda taxi och att vi höll på missa tåget. Då ringde en tjej till en taxikille hon kände och tog med oss in i ett rum med AC där vi fick vänta. Jag visslade och vinkade på Ulli som kom upp och var fortfarande inte så lätt att prata med. Karma hade under hela förloppet tytt sig till mig och tagit mitt parti vilket också spädde på Ullis irritation. Karma var helcool under hela tiden, knallröd i ansiktet o svettig så hängde hon bara på utan det minsta gnäll. Hade hon också flippat ur hade det ju blivit katastrof.

Scenen för dramat, kortet taget från hissen i vårt hus,
vattenlandet vid det höga huset.

Tuk tuken kom till slut och det blev raka vägen till tågstationen. Vi var där ca 10:10 och jag sprang direkt till biljettluckan och löste tre biljetter till Huay Yang. Totalt 75 bath för oss tre mot 1050 bath för snabbtåget. Tåget skulle komma in 10 minuter sent så vi sprang bort till stället där vi lunchade innan tågresan förra året och Karma åt våfflor. När vi kom dit satt två par äldre svenskar och åt våfflor, perfekt ! vi beställde och fick reda på att våfflorna var slut, Karma som varit stenhård hela förmiddagen blev besviken men tittade surt på sällskapet med våfflorna och nöjde sig sedan med en omelett efter löften om våfflor i pratchuap till helgen. Jag och Ulli tog en varsin stekt ris med räkor respektive kyckling. totalt kostade hela måltiden 150 bath och var riktigt god.

Tåget som skulle vara 10 minuter försenat var ytterligare 10 minuter sent och när vi stod och väntade så började jag samtala med våffeltjuvarna och dom var också på väg till Hua Yang för att besöka bekanta. Ena kvinnan i sällskapet bodde i hua hin och jobbade på sjukvårdsrådgivningen. Hon berättade att ca 50 sjuksyrror bor i hua hin och jobbar åt sjukvårdsrådgivningen så om man ringer nattetid hemma i sverige så är chansen stor att man pratar med en sjuksyrra som befinner sig i hua hin. Väldigt modernt och häftigt.

Smälter bort i väntan på tåget i Hua Hin

När tåget till slut kom så var vi snabbt på för att hitta sittplatser och det var inga problem och vi fick sitta vid platser som hade fläktar omkring och alla fönster i vagnen var öppna så det var inte olidligt hett. Skitkul att det var exakt samma försäljare som var på tåget förra året, vi kände igen allihop och dom bjöd på samma show som sist. Mitt emot Ulli satt en ung kille som jag kände igen men inte kan placera och han steg också av i Huay Yang så det var nog någon jag sett här i byn. När vi nästan var framme så gick jag och sa till sjuksyrran med sällskap att det snart var dags för avstigning då dom bara varit Huay Yang en gång tidigare och var lite osäkra på när dom skulle kliva av.

Karma & Pappa satt tillsammans

Ulli satt bredvid en Thaitjen

Tur man slapp göra 2an här på ett skakigt tåg i 50 graders värme

Vi klev av tåget på samma sida som stationen då moppen stod där men sjuksyrran med sällkap på sidan mot pop shop. Vi såg ett sällskap som stod och spanade mot tåget och vi meddelade dom att deras gäster gått av på andra sidan. Vi hoppade på moppen och körde runt/under till popshop för att inhandla musli som vi visste var slut och tåget stod fortfarande kvar med våra vänner ståendes på “fel” sida så vi svängde in och meddelade dom att deras vänner stod och väntade på andra sidan. Sen åkte vi till pop shop men müslin var slut och vi åkte upp till si shop istället. samma müsli kostar på pop shop 285 batch och 199 på si shop. Kanske är värt att åka 600m längre om det mesta har den prisskillnaden. Vi stannade till vid tankerian och köpte mango och bananer och pratade lite med Christoffer och Krister som skulle åka och klippa sig.

Det var riktigt skönt att komma hem till vårt hus efter urladdningen i Hua Hin. på vägen hem tittade vi efter min telefon om den mot förmodan skulle ligga efter vägkanten men såklart den inte gjorde det. Jag tror faktiskt jag tappade den på tågen upp till Hua Hin för jag pejlade den igår morse och den position som visades var tågstationen i Bangkok. Jag fick lite ont i magen och tog bara ett snabbdopp i poolen medans tjejerna gick ner till havet och doppade sig. Resten av eftermiddagen var bara slappande vid poolen och tjejerna var ner på stranden en sväng innan den obligatoriska föremiddagen drinken. Bo hörde av sig till Ulli också och kollade om vi var kvar den 14e, i så fall skule hon försöka komma ner från Bangkok med Kati och hälsa på oss. Det vore ju jättekul om det blir av men vi berättar inget för Karma förrän vi vet om det blir något.

Väldigt gosig hund som bor på mumsa

Hunder följde med Karma och kylde rumpan

Karma kollar efter krabbor i lågvattnet

Vi åkte till Saos enbart för att försöka hitta pannkaksmoppen åt Karma. Det var mycket folk och flera reserverade bord, hade vi kommit några minuter senare hade vi fått åkt till någon annan restaurang. Lillkillen som “jobbar” där försökte få kontakt med Karma men hon var inne i sitt nintendo spel och blev lite förlägen. Karma tog friterd kyckling med ris, jag en massaman kyckling och Ulli räkor med vitlök och så delade vi på en papayasallad. Maten var god men någon pannkaksmoppe dök aldrig upp. Så vi åkte först förbi jubu-jubu, Kaews bort till Benkes, upp till motorvägen, bort till si shop och ner till tågstationen, förbi coffe train, ner till kobs och så hem. Ingen pannkaksmoppe syntes till. Börjar misstänka att han som har Saos har betalt pannkaksmoppen att komma någon gång i veckan för att skapa lite hype. Och att pannkaksmoppen antagligen är från Thap Sakea eller Pratchuap och inte är här i huay Yang varje dag.

När vi kom hem så skulle Knärtan kolla på Storkarna för 4e gången på raken. Det är favvofilmen för tillfället, själv har jag bara sett slutet varje gång och vet inte om den är så bra som hon påstår. Ulli säger att den är det. När Karma lagt sig så kollade vi lite på tv innan vi tog en ganska tidig kväll.