Huay Yang 16e Mars 2017

Vaknade till vid halv åtta i en tom säng med något jag inte vill kalla bakis men segare än vanligt, märktes att det var något som kan liknas fest igår. Ulli låg inne hos Karma och sov, hon hade vaknat av mig när jag var upp på toa mitt i natten och kunde inte somna om, när hon till slut gjorde det så ropade Karma och hon la sig där istället. Jag gick upp och fixade klart med fotografierna till bloggen och lagom till åtta smög Ulli upp och lät Karma ligga kvar. Ulli fixade frukosten medan jag fixade klart med det tekniska och vi åt årets sista Thai frulle i lugn och ro.

Vi hade ju sagt till Bo att vi inte skulle vara klara för action före nio idag och vid kvart i nio så väckte vi Karma så att hon kunde träffa Kati innan dom skulle åka. Dom ska jobba ikväll i Bangkok och borde vilja komma iväg i tid resonerade vi. När Karma var klar med frukosten så märkte vi att deras bil var borta och vi undrade om dom åkt utan att säga adjö. Men vi märkte även att dom lämnad/glömt en låda med leksaker på stranden så kanske skulle dom återvända.

Vår plan var att åka in till byn vid tolv för att köpa nya sandaler åt Ulli och äta lunch på något av våra favoritställen. Klockan tickade och ingen Kati syntes till och Karma som är klar med Thailand för i år satt inne och kollade på film. Jag var nere i havet och försökte fylla mitt huvud och konservera känslan för ett helt år. Det var väldigt varmt och lugnt i vattnet och plötsligt såg jag något röra sig på botten som jag lyckades fånga. Det var en sån krabba med taggigt skal som kröp omkring. Jag ropade på Karma som plötsligt vaknade till och kom ner med Gorglare (Cyklop), hink och vaskare. Vi lyckades fånga två krabbor (eremitkräftor) till som fick dela samma hink i några timmar. Dom placerade sig som en triangel i hinken hela tiden, så fort ena började röra sig så rörde dom andra på sig.

Krabbjakt

Vid halv elva stormade plötsligt Katis lillerbror in med sin padda och satte sig i soffan i vardagsrummet. Strax efter kom Kati & Bo + man. Vi trodde dom skulle säga adjö men dom slog sig ner och började packa upp is, chips och ville att jag skulle hämta sodavatten. Det var dags att fortsätta dricka burbon o sodavatten. Jag var väl inte direkt sugen men kände mig tvingad att åtminstonde ta ett glas. Ulli blev stressad av detta då det är vår sista dag och planen var ju redan spikad hur den skulle se ut. Ulli lyckades förklara för Bo att vi hade lite uppdrag och måste komma iväg vid ett senast och det verkade som om Bo förstod och det var nog helt i deras plan också att komma iväg vid den tiden. När Ullis stress hade lagt sig (efter en stund för sig själv i havet) blev det några jättetrevliga timmar vid poolen där till slut alla var i och badade. Hoppas det är Bo som ska köra hem bara för hennes kille drog i sig några “groggar” men det är ju Thailand och säkert helt normalt. Vid ett så började Bo packa ihop och det var dags att säga adjö. Det blev mycket kramar och Karma började grina stackarn. Vi lovade att hålla kontakten via Facebook och att vi skulle försöka ses i Bangkok nästa år.

Hela Gänget

Vi satte oss direkt på moppen och körde direkt till Chon för att kolla om hon hade sandaler. Ulli hade skickat ett kort på sina trasiga sandaler till Chon igår och frågat om Chon sålde såna. NO hade hon fått till svar, då hon formulerade om frågan till att fråga om hon sålde beach sandaler blev svaret YES. Ok, vi förstod nog redan innan att Chon inte sålde Exakt såna som Ulli hade ha ha. Ulli hittade ett par simpla men dugliga sandaler för 100 bath hos Chon som var lite upptagen med andra kunder. Vi ville inte störa så vi var snabba upp på moppen igen men Chon ropade tillbaks Karma som fick ett födelsedagspaket i efterskott. Vi sa till Karma att vi öppnar det när vi kommer hem till huset och hon höll med, hon hade nog inga större förväntningar på innehållet.

Karma & Chon

Karma ville luncha på I Am och det lät som en bra ide. Karma beställde två stekta ägg med bacon och pommes, Ulli räkor med broccoli och jag tog en pad thai och så delade vi på en papaya sallad. Inklusive 3st vatten så blev det 290 bath. Jättegott och stora portioner. Vi ångrade oss att vi bara lunchat där 3 gånger. När Karma begärt notan så fick hon en Brownie av tjejen som har restaurangen och Karma som älskar kladdkaka blev ju överförtjust. Vi gav bra med dricks och förklarade att vi ses nästa år igen. Då fick alla tre en varsin Kram. Ja vi ångrar att det inte blev fler besök.

Vi åkte raka vägen hem för att krama ur det sista av Huay Yang under eftermiddagen. Hemma vid huset så var Bo´s bil borta och dom hade åkte mot Bangkok. Vi gick in och Karma öppnade sitt paket från Chon på en gång. Det var en massa armband, halsband och en klänning i paketet. Karma blev fullkomligt överlycklig och provade allt på en gång. Ulli skickade ett kort til Chon på Karma med klänning på. Jag gick ner och tog ett dopp i havet som visade sig bli det sista för i år då det snabbt mulnade på och vi var säkra på regn med mörka moln. Vid 16:20 kom Lars-Åke för att läsa av elen. I år bjöd han på slutstädningen och tvätten då han hade lite dåligt samvete för bygg oljuden vi har stått ut med. Det var schysst och skäligt tycker jag, vi samtalade om allt möjligt ett bra tag och han frågade om vi ville hyra nästa år igen men vi tackade nej och förklarade våra planer på att resa runt i Thailand nästa år. Däremot så är det intressant att hyra en lägenhet på Nishaville av honom en vecka och vi kom överens om att hålla kontakten. Efter att Lars-Åke lämnat oss så gick vi ner en sväng på stranden för att bara suga ut det sista och för att placera en varningsflagga från Kapten Mongo och Kamratpirat.

Kapten Mongo & Kamratpirat

Kärlek på stranden

Ett sista hopp

Vi var väldigt osäkra på om vi skulle kunna åka in till byn för middag då det hängde regn i luften men efter sex började det klarna upp och molnen bidrog till ett helt fantastiskt fenomen där molnen reflekterade ljuset i skymningen så att poolen och stranden blev som upplyst av strålkastare, jag slet fram kameran och motade ut mina tjejer på stranden för plåtning. Vi tog årets sista Mango Caipirinah och jag vette tusan hur jag ska klara mig ett helt år utan såna drinkar. Karma fick lite cola och vi snaskade på lite chips.

Ännu ett familjekort

Finaste Karma

En Knärta o hennes pappa

Senare än vanligt så kom vi iväg på salengen först vid strax efter halv sju. Tyvärr var vi för sena för att ta avsked av vandraren men vi lär nog återse honom i framtiden. Vi åkte till Kritsna som fick stå för både den första och sista middagen denna resa. På Kritsna var det mycket folk och Lars-Åke och Chon satt vid ett långbord med en massa barn och vänner för att fira en 10-åring. Lite senare kom Håkan med fästmö och anslöt till firandet. Vi beställde in räkor, Friterad kyckling, friterade kycklingben, pommes frites, ris, Kyckling med grönsaker, papaysallad och några Chang. Som vanligt supergott och billigt. En liten thaipojke som var någon av personalens systerson blev intresserad av Karmas padda där Tom & Jerry rullade. Det slutade med att han & Karma satt och kollade på Tom & Jerry under hela middagen och han fick till och med in en skål med mat så han kunde äta med oss. När vi var mätta och belåtna så blev det kramkalas igen då vi tog avsked av personalen på Kritsna samt Lars-Åke, Håkan och Chon. På Kritsna finns det en äldre tant som är jätteförtjust i Karma och Karma gick fram och gav henne en bamsekram och hon blev verkligen jätteglad.

Karma, Chons syster & en liten grabb som gillar Tom & Jerry

Vi var hemma vid nio och Karma sitter nu och tittar på film på paddan med sina blåa hörlurare, Ulli får packa helt ostört och jag sitter här och bloggar, Importerar dagens foton och skall strax välja ut vilka som skall publiceras. Jag dricker en iskall chang och medan datorn jobber med att konvertera fotografier så går jag ut och sätter mig vid poolen i värmen och det enda jag hör är syrsorna, havet och ett enstaka hundskall i fjärran. Tittar upp mot himlen och inser att det inte blir något regn för det är stjärnklart, ser ett plan på väg norrut antagligen till Bangkok med nya turister som ska få njuta av det Thailand har att erbjuda. Jag känner mig tillfreds över ännu en fantastisk semester och samtidigt vemod över att behöva spräcka bubblan igen. Men samtidigt så vet jag att planerna för nästa resa kommer sättas igång så smått redan på väg hem, jag vet även att ett år går fort och snart är vi på väg hit igen.