Kilimanjaro: Barranco Camp -> Karanga Valley (Day Four)

Idag var en acklimatiseringsdag så vi fick sovmorgon till 07. Hade vi gjort Machame rutten på sex dagar istället för sju som vi gör så skulle vi ha gått dubbelt så långt idag men det blir nu en kortare promenad och då kunde vi sova lite extra. Jag sov som en stock hela natten förutom att jag var på toa några gånger. Per sov också bra vilket så klart var skönt för honom. Min diarre har lugnat ner sig men jag har elaka fisar tyvärr, mkt gaser i  magen som vill ut till stackars Pers förtret. Vi körde annars samma morgonrutin och var klara för avfärd klockan 09.

Idag skulle vi klättra upp för Barranco wall, en hög klippvägg och vi undrade alla hur det skulle gå till då vi inte är klättrare.Vi kunde se prickar på bergväggen innan vi startade och det var dom som hade börjat innan oss. Det fanns en stig som gick som en serpentin uppför bergväggen och på flera ställen var man tvungen att använda händerna för att ta sig upp. Men det var rätt inte så komplicerat trots allt och kändes aldrig farligt trots att det var så högt. När vi kom upp på krönet tog vi en paus och tog lite bilder då det var väldigt häftig utsikt där.

Stigen fortsatte sedan att korsa några raviner och efter tre timmar pekade Saleem på lägret där vi skulle bo och det såg inte så långt bort innan vi insåg att det var en djup ravin mellan oss och lägret vi behövde gå ner i och sen uppför. Det var psykiskt knäckande men det var så fint där så det var helt klart värt den extra tiden det tog.

Vi var framme vid campet vid 13:30 som ligger på 3 995möh. Så totalt hade vi gått 5km på drygt 5 timmar och hamnat 20meter högre än där vi startade men vi hade gått så mycket upp och ner det bara gick under dagen. Som mest var vi uppe på 4 200möh när vi var högst uppe på Barranco Wall. Lunchen väntade så vi åt innan vi började fixa till tältet. Resten av eftermiddagen slappade vi bara i tältet på order av Chumbo men vi hann med att köra lite Yoga vilket verkligen hjälper till att återhämta sig.

Min oroliga mage var fortfarande orolig och dofterna i tältet var inte angenäma och det var både synd om Per och mig. När vi skulle äta middag så reste sig Per plötsligt och mumlade att han var sjuk och gick sedan ut och kräktes. Vi andra satt kvar oroligt i tältet medan Chumbo, Daniel och Saleem kollade läget med Per. Han kom tillbaks igen som om inget hade hänt efter 10 minuter och åt med god aptit, skumt. Han hade dessutom inte kräkts en enda vattendroppe efter att ha bäljat i sig 4+ liter vatten vilket säger en del om att det verkligen är viktigt att dricka mycket. Maten var som vanligt god och när vi skulle gå och lägga oss så var det iskallt och stjärnklart och man såg belysning från Moshi under oss, jätte vackert verkligen! Det blev godnatt som vanligt runt 20:30